Kulturproducentens nya producentuppdrag

Bilder lånade från Emilia Nybergs blogg

 

Nyfikna som vi är kunde vi inte låta bli att snoka lite hos vår kära Ratataprofil Emilia "Miilo" Nyberg, vars graviditet uppdagades på bloggen för några veckor sedan. Miilo gick som tur med på att stilla vår törst och uppdatera oss om detaljerna. Hon beskriver den första tiden som utmattande och lite nojig, men eftersom halva graviditeten nu passerat vågar hon äntligen prata om det hela mera öppet.

 

Var det en planerad graviditet?

Nja, det var inte precis som om vi hade plockat fram våra kalendrar för att "pricka rätt", men inte var det heller en total överraskning då jag aldrig velat proppa i mig några hormonella preventivmedel. Med hus, äktenskap, relativt stabil inkomst och ett tryggt socialt nätverk kändes ändå inte en graviditet som det värsta som kunde hända om vi säger som så. 

 

Tre ord som beskrivit din graviditet so far:

Utmattande, utmanande och relativt smärtfri. 

 

... berätta mer om ett av de tre orden du nyss nämnde!

Utmattande, eftersom det i dryga tre månader kändes som att jag knappt skulle orka existera. Eftersom vi valde att inte berätta till någon innan det första ultrat var det även ganska tungt att hålla god min på jobbet och i sociala sammanhang då jag helst hade velat gräva ner mig på sängbotten och aldrig mer stiga upp. Utmanande har det varit på många olika vis, bland annat att lägga om mitt tankesätt att prioritera mig själv i första hand och inte ungefär allt annat som jag vanligtvis kan ha en tendens att göra. Trots detta har graviditeten ändå varit ganska smärtfri och stundvis har jag kommit på mig själv att glömma bort att jag är på smällen då symptomen varit få. 

 

 

 

Har det varit svårt att "dölja" din graviditet? 

Som person hör jag inte till de som har ett behov av att vifta omkring med de korniga ultrabilderna i tid och otid eller snöar in mig på gravidsnack med personer som kanske inte är så intresserade, så ur den synvinkeln: nej. Dessutom har jag en kropp som det finns "att ta av", så dröjde nog till närmare vecka 16 innan det överhuvudtaget började synas för ett otränat öga. Den svåraste delen var nog att bortförklara den ohemula tröttheten som härjade i början av graviditeten. Därtill har jag även tidigare skämtat med kompisar om att den dagen jag tackar nej till ett glas bubbel vet de att jag högst antagligen är på smällen, så när en bästis kom släpande med en flaska vin i näven i början av graviditeten kunde jag inte dra några rövarhistorier. 

 

Av vilka orsaker har du varit nojig med att berätta om den?

Eftersom vi tidigare var med om ett missfall har jag verkligen tagit noll saker för givet den här gången. Det är först nu, över halvvägs, som jag äntligen börjar känna att jag vågar slappna av en aning och det överhuvudtaget känns lättare att prata mer öppet om det. 

 

Hur funkar det med att få barn och att vara egenföretagare?

Nu råkade det sig så att jag tidigare i vintras fick en fast, åttioprocentig tjänst som kommunikatör, så har släppt den mesta huvudbryn vad gäller kombinationen barn och företagande och tänker att den biten förhoppningsvis ordnar sig utan desto mer byråkratiskt strul. Får se hur det går. 

 

 

 

Vad är dina planer inför sommaren? Förra året hade ni ju sommarcafé på Sutarkulla vilket såg helt otroligt mysigt ut! 

Ja, fjolårets café var nog en stor succé och väldigt roligt att genomföra, men det här året blir det ett aningen lugnare tempo utan några större extra projekt utöver mina "vanliga" jobb som kommunikatör och fotograf. Har inget speciellt inplanerat för sommaren, utan ser bara fram emot en sommar som jag förhoppningsvis kommer hinna njuta av en aning då jag t.o.m. skall ha semester några veckor! Kommer antagligen mest att ägna mig åt turisteri i hemtrakten och så skall vi väl kanske renovera lite här hemma också. 

 

Vad för kultur konsumerar du just nu?

Eftersom jag jobbar med kultur i olika former, tycker jag det på fritiden är skönt med ett lite mer "lättsamt" kulturintag. Just nu gillar jag att lyssna på poddar som t.ex. En Underbar Pod och Billgren Wood, samt titta på tv-serier, där Timeless och The Handmaid's Tale är favoriterna just nu. 

 

Och sist men inte minst - har du sommartips till folk som vill besöka Raseborgsområdet i sommar?

Aldrig händer det så mycket i Raseborg som under sommaren så ett besök hitåt skulle jag definitivt rekommendera. Mina egna sommarmåsten är ett besök på Raseborgs sommarteater i Snappertuna, chokladkaka på Café Gamla Stan i Ekenäs (prickar gärna in detta på en trubadurtisdag), en dagsutflykt till Fiskars för att kolla in sommarutställningarna samt brunch på Köttkontrollens soliga terrass i Karis. Och så kvällsdopp vid någon mysig strand, som t.ex. Vitsjön, Flacksjö eller Lagmans.

 

För att följa Miilo online hittar ni hennes blogg och instagram här och här.

  

Nanó Wallenius
25.05.2018 kl. 08:23

"Att jobba med Kenza på heltid var en dream come true"

Bilder - Madelen Holmström

 

Ålänningen Madelen Holmström bor i Stockholm var hon fotograferar både bloggpersonligheter och modekampanjer. För fem år sedan blev hon färdig estenom vid Yrkeshögskolan Novia och efter en praktikplats i Stockholm blev hon kvar i staden, men drömmarna tar inte slut där. 29-åringen från Saltvik planerar som bäst att flytta till Köpenhamn.

 

När flyttade du till Stockholm och varför?

Efter att jag gjort den sista praktikperioden från min utbildning 2012 blev jag erbjuden jobb och lägenhet på en bra adress på Södermalm. Svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande, så jag blev kvar. Jag har dock aldrig varit superförtjust i staden utan har flera gånger varit fem före att dra vidare till både Paris och Köpenhamn och snart verkar det som att det äntligen blir av! 

 

Vad har du gjort den senaste veckan?

Vi har ju haft en sommarvarm start på maj i Stockholm. Så jag har kört fullt semestermode med slappa dagar ute i solen och vin till maten varje dag. Fotar lite studiogrejer på eftermiddagarna och sitter med retuschen när solen gått ner.

Jag gick in i väggen förra våren och har fortfarande inte återhämtat mig helt, så mitt arbetstempo är anpassat efter hur mycket jag känner att jag orkar. Kommer aldrig att ignorera min kropps varningssignaler igen. 

 

 

Vad drömde du om att göra när du var liten? Fanns fotografi alltid på kartan?

Jag har alltid velat gå min egen väg och kreativiteten har absolut följt mig hela livet. Min mamma är hobbyfotograf och min första och enda fotokurs gick jag med henne när jag var 10 månader gammal. Så man kan väl säga att det alltid funnits där. Till en början i form av diverse engångskameror och mammas analoga systemkamera. Men när digitalkameran och bloggosfären kom med bara några års mellanrum så hittade jag verkligen hem. 

 

Vad är det coolaste du gjort i karriärsväg?

Jag tycker att mitt jobb är himla coolt och kul på många sätt. Jag har fått chansen att resa över hela världen och speciellt Coachella och allt vad det innebar är verkligen ett minne för livet. Men rent karriärsmässigt var det kul och utvecklande att skapa kampanjer för Ivyrevel. Att utveckla koncept, nya idéer och sätta ihop kreativa team är verkligen helt up my alley och känns också som ett naturligt nästa steg för mig i karriären. 

 

 

Många känner igen ditt namn från bloggar som Kenza Zouiten och andra modebloggare som du samarbetat med. Hur hamnade du i de kretsarna?

Det började med ett mail till Lisa Olsson där jag erbjöd mina tjänster gratis i utbyte mot länkar. Det visade sig vara perfekt timing, för många modebloggare stod just då i ett skifte där de vuxit så mycket att de behövde en professionell fotograf att jobba med. Så det rullade på ganska snabbt rent arbetsmässigt. Men jag började inte tjäna pengar på det förrän jag började jobba med Kenza. Då hade jag fotat gratis i ungefär ett år, så att hon frågade om jag skulle vilja jobba ihop på heltid var en dream come true. 

 

Att vara ålänning - var hamnar man rent kulturellt? Känns det naturligare att vara i Sverige eller Finland då?

Det är ganska svårt att sätta fingret på det. Antingen kan man se det som att man inte passar in någonstans - i Finland tar man för mycket plats och står ut med sin ”svenska” dialekt och i Sverige är man ett reserverat mumintroll. Men det finns många fördelar med att stå ut ur mängden. Man blir alltid ihågkommen och många säger att dialekten är charmig. Jag skulle inte påstå att något land känns mer naturligt än det andra. Jag kommer alltid se mig själv som 100% finsk men just nu passar det bättre för mig att bo i Sverige. 

 

 

Finns det saker du saknar från Finland eller Svenskfinland? Hur ofta är du i Finland nuförtiden?

Min familj och mina vänner bor nästan alla kvar på Åland eller på annan ort. Det är väldigt jobbigt såklart. Jag växte upp på en bondgård mitt på en stor slätt så jag saknar också närheten till naturen och djuren. Men sen också löjliga saker som lösgodisutbudet, Tupla, Berlinermunk, Muminläsk och Åländsk ost. 

Som ni hör så kommer det inte dröja allt för länge innan jag skaffar något fritidshus på Åland. Jag älskar min ö och försöker åka över åtminstone en gång i halvåret. 

 

Hur ser du på framtiden?

Målet är ju att fortsätta utvecklas yrkesmässigt men också på det personliga planet. När man har ett så roligt och fartfyllt jobb är det lätt att missa varningssignalerna och glömma bort hur viktigt det är med återhämtning, något som jag fick lära mig den hårda vägen. Mitt 2017 var riktigt tufft så framöver är fokus att ha kul och uppfylla drömmar. Har övertygat min kille om att vi ska flytta utomlands inom ett år så förhoppningsvis blir det Köpenhamn 2019! 

 

Alla bilder är lånade från Madelens Instagram, följ henne här och kolla in hennes hemsida här.

 

Nanó Wallenius
23.05.2018 kl. 08:49

Så var min praktik slut


Hur snabbt har inte denna vår gått? I fredags hade jag min sista praktikdag här på ratata och jag måste säga att dessa elva veckor bara swishat förbi. Har varit så kul att få vara en del av ratata familjen under denna vår. Liksom hur drömmigt är det inte att jag fått fylla vardagen med att läsa blogginlägg, träffa intressanta & inspirerande personer och göra intervjuer & reportage. 

När man har praktik brukar man sådär i allmänhet lära sig mycket praktiskt och hur man gör olika saker, men på den fronten skulle jag säga att denna praktik varit rätt annorlunda. Istället har den varit lärorik på det personliga planet - jag har fått testa på att jobba självständigt och på distans. Jag har fått vara min egen chef och lärt mig hur jag fungerar i olika arbetssituationer. 

Nu är sommaren här och jag vet faktiskt inte vad som väntar mig, om en månad får jag examen och då blir det en sommar på båten. Men efter det? Vem vet? Kanske jag flyttar, kanske jag börjar plugga igen eller flyr utomlands. Om ni är sugna på att hänga med mig i framtiden hittar ni min blogg här.

Tack Ratata för denna vår! 

 

Sofie Råholm
21.05.2018 kl. 08:59

Ratata intervjuar Michaela Finne

Egenföretagare, yogainstruktör, mångsysslare, energiknippe osv. Ja, kärt barn har många namn. Denna fredag får vi träffa 27-åriga Michaela och hon delar med sig av sin karriär, hur hon laddar om batterierna och vad det värsta som skett henne varit.



Hej Michaela! Vad kul att du ville ställa upp på en liten frågestund här på vår hemsida. Vem är du och hur ser en vanlig dag ut i ditt liv?

Hej, så kul att vara med. Jag är Michaela, 27 år gammal och utexaminerad ekonom från Hanken. Jag älskar digital marknadsföring och driver just nu min alldeles egna PR-byrå. Ja, jag jobbar alltså som kreativ konsult om dagarna vilket betyder att jag bland annat skapar innehåll, uppdaterar kanaler och brainstormar fram olika eventkoncept, saker som jag verkligen brinner för. Men jag älskar också min Jeppisprins, frisk luft och att vandra i skogen. Ja, och när ni inte hittar mig utomhus hittar ni mig oftast inne på yogamattan. Det är jag i ett nötskal.
 

Du är ju lite av en mångsysslare, bland annat så har du företaget "Frukostflickorna", kan du berätta lite om det?

Haha, att jag är. Jag gillar att ha mycket på gång. Frukostflickorna är ett community och eventkoncept som kom till i slutet av 2015. I december det året hade vi vårt första event på Sweet Vaasa och efter det har allt bara växt sig större och större, både eventen och communityt. Frukostflickorna är alltså ett feel good community, bestående av driftiga, härliga tjejer. Vi (läs jag) driver ett aktivt Instagramkonto där vi delar med oss av daglig inspiration och sen ordnas fysiska event alltid nu som då. Konceptet under eventena är alltid detsamma: god mat, inspiration, goodiebags och good vibes. Alla är välkomna på dessa event, vilka alltid ordnas i samarbete X antal olika företag som vill synas och höras lite extra.
 


Förutom ditt företag är du även yoga instruktör, hur och när fick du upp ögonen gör yoga?

Det stämmer. Jag hittade yogan när jag bodde på Manhattan i New York 2013. Det var den perfekta motvikten till det stressiga och pressiga livet som jag annars då levde och lever. Så i New York blev jag helt fast och efter det har jag fortsatt här hemma i Finland.
 


Hur hinner du med allt? Vad gör du för att ladda om batterierna?

Bra fråga. Jag skriver listor. Appen anteckningar är min bästa vän. Sen är jag bara en sån som gillar att planera och hålla ordning och reda. Jag ägnar till exempel alltid en halvtimme på söndagkväll åt att gå igenom den kommande veckan. Skriva nya listor och inte minst lägga upp nya mål. Men sen är jag också himla viktig med återhämtningen. Den behöver jag varje dag. Jag laddar mina batterier när jag får svettas och röra på mig, gärna i ute frisk luft eller i en uppvärmd yogasal. Att få umgås med min älskade Jeppisprins ger mig också massa energi.
 


På ditt instagram konto sprider du mycket positiv energi, men man har även fått följa jobbigare stunder i ditt liv, t.ex. dina hudproblem. Vill du berätta lite om den processen och hur mår du nu på den fronten?

Oj, mitt hudhelvete. Det gjorde mig till en så himla ödmjuk person. Ja, speciellt då det kommer till min egen kropp. Tidigare tog jag den helt för givet. Tänkte att min kropp kommer väl alltid att fungera. Men nej, när man minst anar kan kroppen slå bakut. I mitt fall blev det en hel massa bölder, cystor och enorma finnar i ansiktet och på bröstet och ryggen. Så mycket att jag blev sjukskriven och inte kunde vistas ute bland folk. Det här hudhelvetet är definitivt en av det värsta sakerna som jag hittills varit med om i mitt liv. Men också någonting som fick mig att växa till en himla stark individ. För efter att jag var igenom det (tog 1,5 år innan jag var återställd) känns det som om jag klarar av vad som helst. Plus att jag nu idag har en mycket större kunskap om huden, hudvård och mitt eget välmående överlag.
 


Sist men inte minst, sommaren är ju snart här - vad har du för planer inför den?

Ja, halleluja för sommar. Min favoritårstid. I sommar ska jag njuta av vår sprillans nya lägenhet. Lapa sol på villan. Åka båt i Jakobstads skärgård. Förhoppningsvis dra iväg på olika vandringsresor med prinsen. Sova i tält. Äta massa glass. Och sen förstås se på en hel del ljuvliga solnedgångar.

 

Tack så mycket Michaela! Alla bilder är tagna från hennes instagram, som ni hittar här.

 

Sofie Råholm
18.05.2018 kl. 12:00

Veckans boktipsare: Malin Öhman




Bild: Malin Öhman

 

Denna dagen, ett liv

Jens Andersens biografi över Astrid Lindgrens liv från 2014 har jag dröjt mig kvar vid ett tag. Den är välskriven, full av fotografier och barndomsromantik men också en stor gnutta vemod. Jag har fascinerats, inspirerats och gråtit mig igenom Astrids liv. Hennes historier och karaktärer har fått ett djup som jag inte upplevde tidigare och jag har också tänkt mycket på mina egna äldre släktingar – allt de upplevt som jag aldrig frågat dem om. 

 

Ediths brev 

Jag lyckades fynda en så fin utgåva av Ediths brev från 1955 på en slutförsäljning på ett antikvariat. Här varvas brev från Edith Södergran till Hagar Olsson med kommentarer av Hagar som ger mer insikt och förklaringar till breven. Förordet är vackert och breven är en värdefull dokumentering av deras samtid. Tänker att det är synd att ingen skriver brev längre. Hur en bara skickar iväg sina tankar slentrianmässigt och utan större eftertanke och hur urvattnande det är för oss alla.

 

Resa med lätt bagage

Tove Janssons novellsamling är aningen svår att greppa. Vissa noveller, till exempel Sommarbarnet, är träffsäkra och lindar mig genast runt lillfingret. Andra bara rusar förbi utan att göra intryck. Jag tycker om den kusliga stämningen, hur lågmält och ständigt med glimten i ögat Tove gestaltar ensamhet, frihet och förståelse. 

 

Tack Malin för denna veckas boktips, ni hittar hennes blogg här!

 

Sofie Råholm
16.05.2018 kl. 17:23

Måndagsprofil: Celine Granlund

Denna måndag får vi träffa Celine Granlund. En tjugoettårig estenom som just nu är praktikant hos en stylist och lever livet i Stockholm. Hon har under dessa månader hunnit med mycket, både fått jobba med olika företag och kända personer.


Hej Celine! Vad kul att du ville ställa upp på en liten intervju hos oss. Kan du berätta lite om dig själv?

Hej, vad kul att jag fick vara med! Kort sagt så heter jag ju då Celine och är tjugoett år. Jag studerar tredje året till estenom i Vasa och just nu är jag på praktik i Stockholm. Har ett stort intresse för mode och skönhet, gillar katter och att hänga med vänner.
 

Som sagt, denna vår gör du en tre månaders praktik hos en stylist i Stockholm. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Ingen dag är den andra lik. Jag hjälper ju då främst till att planera och utföra klädstylingar. Förutom modefotograferingar jobbar vi ju även med tv profiler i diverse program. Annars blir det ju nog att springa mycket i butiker (t.ex. hämta/föra tillbaka kläder), göra mycket research och hjälpa till att göra stil collage till metromode.
 


Vad har det varit roligaste under din praktik?

Absolut det att verkligen få se hur en stylist jobbar och sedan det att få träffa så mycket nya människor.

Ja, du har ju fått vara med och jobba med kända profiler, hur har det känts? Är det svårt att inte bli lite "starstruck"?

Jag skulle vilja våga påstå att jag inte blir starstruck. Man går ju in i sin yrkesroll och då gäller det att vara professionell. Ofta är det så att i stunden tänker man inte på att man jobbar med en känd person, utan då fokuserar man bara på själva jobbet, men efteråt t.ex. om man ser personen i tv känns det lite extra kul när man vet att man fått jobba med hen.
 


Hur har de känts att vara utomlands på praktik?

Eftersom Sverige är så pass nära Finland så har det inte känts så skrämmande, dessutom är vi rätt många tjejer som åkt tillsammans hit på praktik så det har varit skönt. Men det har ju såklart varit spännande, detta är min första gång jag "bor" utomlands, jag tror absolut jag utvecklas som person fast man inte nu kanske reflekterat över det. 
 



Har du några tips till de som vill åka på utlandspraktik?

När man söker plats, ge inte upp vid första försöket - det kan hända att man får en del nej före man får ett ja. Annars kan det löna sig att söka boende i tid, bo tillsammans med vänner (blir mer ekonomiskt) och att läsa på företaget man ska göra praktik hos. Det ger genast ett bättre intryck när du väl är på plats. 

 

Tack Celine! Om ni vill se mer hittar ni hennes instagram här.

Bilder: Celine Granlund

 

Sofie Råholm
14.05.2018 kl. 11:03

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Svarta skuggan

Svarta skuggan har varit dålig i magen igen. Han går på skonkost, mer än så märks det inte. Han har lärt sig att hoppa upp i soffan. De borde väl hindra, men samtidigt är det lättare än att försöka få honom att sluta bita på femtontusen kronor-fåtöljen. 

 

Saxat från Stormens blogg.

01.10.2018 kl. 09:29

Om att äntligen ha ett namn

 

Att bestämma oss för ett namn till vår nyaste lilla familjemedlem har inte varit det allra lättaste. Det känns ju liksom som ett lite mer avgörande beslut än att namnge en katt. Under de gångna månaderna hade vi hunnit samla ihop en ganska diger lista på namn, men inte riktigt kommit överens om något som vi båda gillar fullt ut.

 

Så vad heter den lilla krabaten nudå? Svaret finns på Miilos blogg.

 

01.10.2018 kl. 09:23

Vad behöver jag egentligen i livet?

Och jag börjar igen fundera vad jag behöver i mitt liv.

För nog är det ju konstigt hur få av oss som på något sätt uttrycker en vilja i att leva ett lugnare liv. Ett liv bortom storstadens gator och oljud och damm. Ett liv med kanske lite mindre inkomst, men desto mera livsglädje.

 

Jasmine funderar över vad just hon behöver i livet.

 

01.10.2018 kl. 09:22