"Jag satt ett halvår med uppspärrade ögon och undrade vad jag missat. Varför är alla så arga?"

Bilderna är lånade av Anna Lindholm med hennes tillstånd.

 

Tre år efter debuten Projekt Ines (Sets 2015) skriver författaren och gymnasieläraren Anna Lindholm på sin andra bok. Inspirationen kommer från en finlandssvensk kvinnas efterlämnade arkiv.

Anna Lindholms skrivande började i sjuårsåldern. Det första steget var en låst dagbok i rosa plast. 

- Sen dess har jag varit en skrivande människa som reder ut både samhällsfrågor och livsfrågor genom att få dem ut på papper först. Skrivandet gör mig klokare, skarpare, klarare med vad jag tycker och tror. När jag skrivit ner en tanke kommer jag lättare vidare från den tanken, ser om den håller eller inte.

Nästa kliv inom skrivandet tog hon under tonåren då hon började med brevskrivning. I slutet av högstadiet slogs hon av att hon i framtiden kanske också kunde skriva texter ämnade för publicering. Ändå valde hon lärarutbildningen framför journalistskolan, något hon är glad för idag då hon jobbar som gymnasielärare i Stockholm. 

Har du några nya skrivprojekt på lut?

- Yes! Jag är tjänstledig från mitt lärarjobb och djupdyker som bäst i ett arkiv som en finlandssvensk kvinna lämnat efter sig. Har fått arbetsstipendium från Svenska kulturfonden och är så lättad att jag därför har råd att skriva på heltid ett år! 

Idén till debutboken kläcktes när Annas morfar visade Anna hennes morfars mor Ines Nybergs brev från 1918. Där och då väcktes Annas nyfikenhet för inbördeskriget på ett sätt som hon inte tidigare upplevt.

- Utifrån hennes brev skrev jag en uppsats, inom religionsvetenskap, som jag ville skulle handla om fler kvinnor 1918 i Finland. Men tiden till deadline var för knapp och uppsatsen kom kort och gott att utgå ifrån Ines Nyberg. Ett år senare var jag en nyutexaminerad lärare som jobbade mitt första hundår, jag kände mig utmattad och hade panikattacker. I den ångesten blixtrade plötsligt en bokidé till i mitt trötta huvud, och det blev Projekt Ines!

Vad var den största utmaningen med just det skrivprojektet?

- Sista halvåret. Innan dess hade Projekt Ines varit min oas. Ett arbete som fick ta tid, jag fick fördjupa mig och ge mig hän i lust i stället för i prestationer och stress. Månaderna innan manuset gick i tryck var lärorika för att jag inte hade någon erfarenheter av förlagsbranschen. När min redaktör talade om “ombrytning” satt jag som ett frågetecken. Det var mycket nytt och inte helt bekvämt att fler än jag var inne i mitt heliga rum.    

Intresset för kvinnohistoria har dock inte alltid haft en självklart plats i Anna liv. Förändringen från ett sömnigt Ekenäs gymnasium till den ilskna stämningen på grundkursen i genusvetenskap på Södertörns högskola gav Anna en smärre chock.

- Jag satt ett halvår med uppspärrade ögon och undrade vad jag missat. Varför är alla så arga? Men där väcktes intresset, jag blev också arg och såg tillbaka på mina ungdomsår med ett helt nytt ljus.  

I höst ser Anna fram emot kyliga promenadet med ljudböcker i öronen. Som en del av researchen till bok nummer två konsumerar hon en del äldre litteratur.

- Jag läser just nu Alexandra Kollontajs noveller Arbetsbiens kärlek. När jag behöver vila på kvällarna tittar jag på svensk krim, till min sambos förundran. Men jag längtar till andra säsongen Vår tid är nu på SVT. Genom huvudpersonen Nina får vi ta del av en viktig och sorglig historia om kvinnors villkor. Sen ska jag absolut läsa Heidi Hakalas Bara lite till.

Har du något bra boktips att dela med dig av?

Därför är jag inte feminist: ett feministiskt manifest av Jessa Crispin. Hon ger en en del att tänka på. Hon menar bl.a att nu när världen är osäker och precis alla hänger löst har vi världens chans att på allvar förändra. Radikalt. Det tycker jag vi ska.

Under stipendieåret bloggar Anna Lindholm sporadiskt på Annalindholm.nu. Det går även att följa henne på Instagram.

 

 

Nanó Wallenius
24.08.2018 kl. 11:14

Finlandssvensken som jobbade med Vogue

Samtliga bilder är lånade från Henrikas Instagram.

 

28-åriga ålänningen och estenomen Henrika Bonn har hunnit jobba med med styling både för ELLE, spanska Vogue och H&Ms nystartade koncept Afound. Hon beskriver sitt jobb som utmanande, socialt och kreativt, men periodvis även mycket stressigt. Som nyinflyttad på Kungsholmen i Stockholm funderar hon just nu mest på inredning, men framtidsdrömmen är att jobba som kreativ konsult.

 

Vem är du?

Jag är en snart 29årig tjej som är född och uppvuxen i Mariehamn men bosatt i Stockholm sedan 6 år tillbaka. Mycket av mitt liv kretsar kring mitt jobb som stylist/stylistassistent och samtidigt försöker jag få ihop min tid till vänner och någon sorts privatliv. Jag är nybliven sambo och har precis flyttat till Kungsholmen så just nu är det mycket inredning som mitt liv kretsar kring. Annars älskar jag mina vänner, god mat, vin, hundar, mode och kärlek. 

 

 

Har stylist alltid varit ditt drömjobb?

När jag var liten drömde jag om att bli bonde och samtidigt vara konstnär för jag har alltid älskat djur, natur, estetiska och vackra ting. Den drömmen dog dock ut när jag var 12 och insåg att den typen av bondeliv jag drömde om inte var realistiskt. Men jag har alltid vetat att jag på något vis skulle jobba med någonting speciellt och annorlunda. Det var nog först när jag började mina estenomstudier som stylist började bli ett ordentligt allmänt känt yrke. Men ju mer jag fick fördjupa mig i olika ämnen och allt det jag älskade att göra på fritiden sammansvetsades så insåg jag mer och mer vad det var jag brann för och drömmen om att bli stylist bara växte sig starkare. Om jag hade känt till stylistyrket på det viset tidigare hade det garanterat fångat mig redan då! 

 

Vad är det coolaste stylingjobbet du gjort?

Det är först nyligen som jag börjat göra egna stylingjobb, före det har jag enbart assisterat, vilket jag fortfarande gör i kombinerat med egna jobb. Så de flesta riktigt coola stylingjobben har jag varit assistent på, men det finns några jobb som verkligen varit viktiga för mig. Jag har assisterat på många stora H&M-kampanjer där både fantastiska locations och supermodeller varit inkluderade och som visats i hela världen, men en av de coolaste grejerna var när en stor H&M-kampanj prydde hela Times square i New York. Ett annat jobb som jag fortfarade är så glad och tacksam över att jag fick vara delaktig i är Filippa K's Spring/summer 2018 kampanj som frontades av Say Lou Lou, stylades av Lisa Lindqwister och fotades av min favoritfotograf i hela världen Camilla Åkrans. Det jobbet gjordes i L.A i november förra året. Och det senaste "wow-jobbet" jag var med på var ett stort jobb för Spanska Vogue då jag jobbade som assistent till set designern. Det var verkligen ett nypa mig själv i armen-ögonblick. Att få jobba med Vogue har alltid funnits på min bucketlist. Annars är jag väldigt stolt över några mindre stylingjobb som jag gjort för H&Ms nystartade koncept Afound. 

 

 

Hur funkar ditt jobb egentligen? Hur börjar man jobba som stylist?

När jag började studera till Estenom så pratade alla stora modebloggare om att det enda sättet att ta sig in i modebranschen var genom att blogga. Då kände jag att jag ville göra det på mitt eget vis, genom att plugga och få en finsk eftergymnasial utbildning i bagaget. Under utbildningen hade vi två praktikperioder och jag satsade stenhårt på att få bra praktikplatser och stipendier för att kunna finansiera dem. Under den första praktikperioden åkte jag till London, vilket kändes oerhört stort för innan mig hade ingen estenom varit längre bort på praktik än till Norge. Jag visste att ett CV där det står att jag praktiserat i London skulle väga högt när jag sedan året efter sökte praktik i Stockholm. Och det hjälpte mig att landa drömpraktiken på svenska ELLE. Där blev jag erbjuden jobb direkt efter avslutade studier och jobbade som modeassistent i ett år innan jag sedan började jobba på heltid som stylistassistent till min favoritstylist i hela Sverige, Lisa Lindqwister, som både är en av de absolut bästa stylisterna i Sverige men även medverkande moderedaktör för ELLE. 

Stylistyrket är egentligen ingenting man kan plugga sig till, det är mer ett lärlingsyrke och för att kunna nå en hög nivå behöver man börja sin karriär genom att assistera. Genom min erfarenhet på ELLE kunde jag direkt börja assistera Lisa som är på den absoluta toppen i modebranschen i Sverige och all den kunskap jag fått från henne och allt det jag lärt mig hade jag aldrig kunnat lära mig via någon utbildning. 

Det är ganska svårt att förklara hur mitt jobb funkar för det är så himla beroende på vilken typ av jobb det är man gör. Ett redaktionellt jobb för ett modemagasin skiljer sig mycket från att göra en reklamkampanj t.ex. Jobbar man med ett redaktionellt jobb så kan man få ett tema eller en trend av chefredaktören eller modechefen som man ska arbeta fram och sedan realisera på ett ganska fritt och kreativt vis. Där finns en frihet att blanda olika varumärken, designers och plagg medan en kampanj för ett varumärke är mer begränsat då man har enbart det varumärkets kollektion och plagg att jobba med och mer krav som ska uppfyllas. Då man gör en kampanj så ska man helt enkelt välja ut de allra bästa plaggen och styla dem på ett så tilltalande vis som möjligt, samtidigt som man också behöver ha varumärkets kund och målgrupp i åtanke samt visa hela kollektionens inspiration och bredd. Men mitt jobb är alltid utmanande, socialt, kreativt, ibland oerhört stressande och pressande, men alltid väldigt givande. Varje jobb är som en kreativ process.

 

 

Vad är det roligaste med ditt jobb och vad är de största utmaningarna?

Det roligaste är att få vara kreativ, vissa jobb kräver grundlig research och att få fördjupa sig i en trend eller hitta inspiration är något jag verkligen gillar, göra moodboards, det sociala med att jobba med mycket människor, den kreativa processen från början till slut, att få se en idé växa fram och sedan få fram ett slutresultat som skapats av ett kreativt team där stylist, fotograf, modell, hår- och makeupartist, assistenter mm alla tillsammans jobbat för att uppnå. Och att få resa runtom i hela världen! Jag har fått resa till så många olika länder och jag har fått se så många otroligt vackra platser som man aldrig skulle ha fått se annars. 

De största utmaningarna är att klara av att hantera stress, press, hård konkurrens, klara av att jobba med jetlag efter långa resor, alltid ha koll på läget, hinna hålla sig uppdaterad gällande rådande trender och mode, att man inte jobbar 9-5 måndag till fredag utan det kan vara superlånga dagar och vilken dag som helst. Det kan ibland vara svårt att förklara för vänner och familj vad man håller på med och det sättet man jobbar på kan påverka relationer. Men sen är det väl så i alla yrken att man måste offra vissa saker för att kunna ta sig framåt. 

 

Hurudana fördomar möter du som finländare i Sverige?

Vissa personer tycker att det är jätteroligt att påpeka min dialekt, de flesta på ett positivt vis, men vissa gör det på ett mindre snällt sätt. Jag har lärt mig att inte bry mig alls, eftersom att min mamma är finsk, pappa finlandssvensk och jag är uppvuxen på Åland så har jag en dialekt som är lite svårdefinierad då det är en blandning av så mycket. Det har också lett till att jag alltid haft en dialekt som inte riktigt är rätt någonstans. I Österbotten där släkten finns pratar jag väldigt svenskt, på Åland mer finlandssvenskt och i Sverige tycker folk jag låter supermycket som mumin. 

Förutom att de flesta i Sverige tror att alla finnar bara super, bär kniv, är väldigt tystlåtna och inte visar så mycket känslor så har många ganska bra koll på Finland ändå. Däremot så kan det uppstå lite roliga situationer när man råkar slänga in några finlandismer som inte alls är begripliga här, speciellt inte i Stockholm. Jag minns när jag var praktikant på ELLE och fick i uppgift att förbeställa en taxi till en fotografering som skulle ske dagen efter. Vi skulle ha med oss väldigt mycket kläder så därför behövde jag boka en bil med mycket utrymme så jag ringde till Taxi Stockholm och skulle beställa en "farmare" och möttes av noll förståelse. Jag visste nämligen inte att det heter kombi i Sverige och det tog ett bra tag innan jag och personen i andra sidan luren förstod varandra. 

 

Var vill du vara om 10 år?

Om 10 år hoppas jag på att arbeta som stylist med min bas i antingen Stockholm eller Paris och samtidigt få resa en hel del runt om i världen i mitt jobb. Jag skulle vilja jobba både som stylist men även som kreativ konsult för olika modeföretag och hjälpa dem framåt. Att få ha ett stort fint kontor i ett sekelskifteshus där jag kan jobba med allt från redaktionella jobb, till stora reklamkampanjer och styla personer inför stora galor. Att få ha ett kreativt jobb som är utmanande till den graden att man hela tiden utvecklas och någon gång når någon sorts självförverkligande. Jag drömmer om att kunna kombinera ett hetsigt arbetsliv med ett privatliv där jag kan ha en hund. Sedan finns en dröm om att äga ett torp på Åland så jag kan bli en sån där härlig sommarålänning. 

 

Henrikas Instagram hittar du här.

 

Nanó Wallenius
21.08.2018 kl. 15:06

"Jag skulle förpassa mig själv i kategorin mikroinfluencer"

Bilderna är lånade från Karins blogg med hennes tillstånd.

 

Vi tog ett snack med Ratatas grundare, Karin Lindroos. Efter vad som ser ut att ha varit en lång och skön sommar i sommarparadiset Folkets hus är hösten på kommande. Den största förberedelsen inför den nya årstiden är införskaffandet av en elcykel som hon kan svischa fram längs Helsingfors gator med.


Hur skulle du beskriva din egen blogg just nu?
Den är ganska vilsam och långsam, bildrik och färggrann, fokus på inredning och sköna stunder i livet. Något tips kring hållbar livsstil här och var.



Vad tror du är orsaken till att det är så svårt för dagens människor att varva ner i början av semestern?
Tempot i arbetslivet blir lätt oerhört intensivt, och att bryta det mot ett långsamt schema kräver några dagar av anpassning. Mitt mål är att komma bort från det där, vara sådär lämpligt sävlig och nervarvad året runt, men det är en process.

Vi har kunnat följa med förvandlingen av sommarhuset Folkets hus via din blogg, men vad blir ditt stora höstprojekt?
Jag tror det är dags att förvandla den gamla herr- och damtoaletten till ett fräscht badrum, kanske till och med lite av ett privat spa! Vi filar på ritningar och funderar på färger om kvällarna.

 



Hur har bloggandet förändrats de senaste åren enligt dig?
De tydligaste förändringarna om man ser flera år bakåt i tiden är förstås kvaliteten och enhetligheten på innehållet och ett redaktionellt upplägg med exempelvis återkommande teman och publiceringstid. Innehållssamarbeten och kommersialiseringen är förstås också nytt, och det är inspirerande att se när det görs riktigt lyckade kommersiella samarbeten mellan bloggare och uppdragsgivare.

Ser du dig själv som en influencer eller en bloggare?
Jag skulle förpassa mig själv i kategorin mikroinfluencer, en grupp att räkna med då man vill nå ut med sitt budskap till en nischad grupp, vare sig man vill nå en viss region, en viss ålder eller en grupp med ett visst intresse. Mikroinfluencers tycker jag särskilt finlandssvenska organisationer kunde anlita mera i samband med exempelvis kampanjer och lanseringar av olika slag, även om det redan görs i viss utsträckning.

Var hittar du inspiration till ditt jobb och din estetik?
Ledighet och semester, ostörda arbetsstunder med meditationsmusik i öronen, bra anteckningsblock och pennor med svart bläck, Instagram, poddar, bloggar, magasin, gamla hus, Pinterest.

 

Vad är det roligaste du jobbat med på senare tid?
I våras jobbade jag som redaktör för en kokbok för barn, och är väldigt glad och stolt över resultatet.

Och sist men inte minst - hur förbereder du dig på hösten?
Införskaffade en elcykel jag längtat efter länge så att jag kan susa runt på stan snabbt och smidigt. Kan varmt rekommendera till andra som rör sig långa sträckor under arbetsdagarna och ofta släpar på tunga väskor.

 

Läs Karins blogg på karinlindroos.com.

 

Nanó Wallenius
16.08.2018 kl. 12:42

HÖSTLISTAN 2018

 

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

 

 

Nanó Wallenius
15.08.2018 kl. 12:34

Ratata söker personer att intervjua i höst

 

RATATA SÖKER PERSONER ATT INTERVJUA

 

Känner du till en intressant person som bloggar / instagrammar / youtube:ar som du tycker förtjänar att få lite extra uppmärksamhet?

Är du nyfiken på ett projekt som någon har på gång?

Har du precis upptäckt en finlandssvensk konstnär eller författare du tycker är intressant?

Detta är din chans! Tipsa Ratata om vad du vill se på framsidan i höst! Teman vi är intresserade av är livsstil, ekologi, samhällsfrågor, media, författarskap, konstnärsskap och dylikt. Tipsen skickar du till nano.wallenius (snabel-a) gmail.com.

 

Nanó Wallenius
08.08.2018 kl. 14:08

"OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet."

 

Foto - Tapio Ranta-aho. Alla bilder i artikeln är publicerade med Johanna Bruuns och Ida Enegrens tillstånd.

 

Designern Johanna Bruun och fotografen Ida Enegren fick för några år sedan upp ögonen för skyltfönstren till Thaimassageparlörer, de färgglada fönstren i Finlands stadsbild som många förbipasserande inte fäster någon större notis vid. Men även bakom dessa fönsters design ligger både estetik och tanke. Hösten 2015 började Johanna och Ida knacka dörr för att intervjua formgivarna bakom fönstren och i våras kom de ut med resultaten av dokumenteringen och intervjuerna - OPEN - On Thai massage windows in Finland. 

 

 

Hur kom ni på idéen till boken?

J: Idén föddes i samband med ett ”fritt konstprojekt” till Lahden muotoiluinstituutti. En dag stannade jag bara utanför det thaimassageställe som finns i huset där jag bor. Jag fastnade för ett vackert blått och rött tygstycke som hängde i fönstret. Det var första gången jag verkligen betraktade fönstret jag gått förbi dagligen i flera år. Då insåg jag vilken spännande världar som fanns i de här fönstren och bestämde mig för att dokumentera dem som mitt konstprojekt. Jag cyklade runt i Åbo och fotograferade olika fönster och fortsatte sedan Lahtis. Resultatet blev ett handgjort fanzine med bilderna av fönstren.

Jag kunde ändå inte sluta tänka på thaimassagefönstren, utan ville veta hur de hade skapats och vad personerna som designat dem tänkt. Jag hade tidigare jobbat med Ida i och med ett par tidningsartiklar och tyckte att samarbetet hade fungerat bra. Så jag kontaktade henne och frågade om hon ville vara fotograf ifall vi arbetade vidare med temat. Hon var genast med på noterna och redan samma höst år 2015 började vi knacka på dörrar och gjorde de första intervjuerna.

 

I: Ja, fönstren hade också fångat min uppmärksamhet innan. Genom diskussion kring Johannas kursarbete så föddes planen på en förlängning och ett samarbete mellan oss. Vi ville vara öppna för mötena med de som gjort sina egna thaimassageskyltfönster och låta dem styra processen. Men vi hade redan från början tankar på att projektet kunde resultera i en bok. Det föll sig också naturlig sedan, när vi hade samlat ihop allt material, att det skulle bli just en bok. Boken ger läsaren möjlighet att i lugn och ro bekanta sig med var och en av de intervjuade fönsterdesignerna och att återkomma till bilderna och texterna om och om igen.

 

 

Var har ni sökt inspiration?

J: Den visuella inspirationen till formgivningen av boken och utställningarna har kommit från fönstren själva och från våra samtal med de som designat dem. Till frågeställningarna och projektets grundidé har inspirationen, i alla för min del, kommit från arbetet med min pro gradu-avhandling i konstvetenskap och från de tio år jag arbetade som konstkritiker. Jag har alltid haft ett intresse för frågor om makt och klasstrukturer på konstfältet; och därmed problemställningar kring smak, stil och estetik. De här intresset gick jag djupare inpå i min gradu, där jag hanterade konstförfalskningar i förhållande till rysk avantgardekonst. När man skriver om konstförfalskningar blir man också tvungen att fråga sig vad ett äkta konstverk är. I samband med detta satt jag mig in i teori kring genimyten, smak som klassmarkör, det autonoma konstbegreppet och tankar om konstverkets originalitet. Alla de här frågorna har på ett eller annat sätt legat som grund för arbetet med OPEN. OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet.

 

I: Detta är i grunden ett dokumentärt projekt, så jag har inte direkt sökt inspiration utan snarare utgått ifrån thaimassageskyltfönstren och från samtalen vi haft med fönsterdesignerna när jag arbetat. När jag pratar om arbetet med projektet brukar jag använda termen post-dokumentarism, vilket är en mellanform av journalistik och bildkonst. I dokumenterandet har jag använt mig av bildkonstens mera poetiska och kontemplativa egenskaper. Vi båda anser nog inte att vi framställer något på ett rätt eller neutralt sätt – vi är medvetna om och försöker göra våra positioner synliga för den som läser boken, både i texterna och i bilderna.

 

 

 

Var det svårt för er att hålla en gemensam vision? Eller hade ni ofta samma tankar?

I: Under arbetets gång har vi varit väldigt samstämmiga kring tematiken och kring hur vi ska närma oss den. Det har varit frågan om ett mycket tight och jämlikt samarbete, där vi hela tiden varit i dialog med varandra. Så det här projektet har lärt oss mycket, inte bara om själva temat utan också om samarbete.

 

J: När det kom till de visuella uttrycken var det utmanande på ett helt annat sätt. Men vi har försökt ge rum åt varandras intuition och konstnärliga val när våra personliga åsikter har gått isär.

 

Vad har varit viktigast under arbetsprocessen och hur har den sett ut?

J: Viktigast under arbetsprocessen skulle jag nästan säga att har varit dialogen mellan mig och Ida och en genomgående respekt, lyhördhet och öppenhet för temat och de personer vi arbetat med. Det har varit en lång process på över tre år, så allt har fått avancera i en ganska lugn takt, vilket också ha gett oss tid att reflektera och låta processen guida oss.

 

I: Som Johanna redan beskrev så har vi arbetat mycket tätt, både fältarbetet och editeringen har vi gjort tillsammans. Vi hade inga kontakter till någon som designat ett thaimassageskyltfönster från tidigare, så vi började helt enkelt med att gå runt och knacka på hos olika thaimassageparlörer. Vi presenterade oss och vårt projekt och frågade ifall den som designat skyltfönstret ville prata med oss om det. Vi bestämde sedan en tid för intervju och utförde den tillsammans med en tolk. Efteråt editerade vi allt material tillsammans från bilder till intervjuer och essen. Vi har också gått igenom, visat och diskuterat materialet med deltagarna under flera repriser, och de har haft möjligheten att ändra, ta bort och lägga till saker i de slutgiltiga texterna.

 

 

Stötte ni på några fördomar under arbetet?

I: Fördomar gällande thaimassage har nog förekommit. En av de vanligaste reaktionerna när vi talat om det här projektet är att folk tror att vi närma oss det med ironi. Det gör vi inte.

 

J: Många verkar också ha en väldigt tydlig uppfattning om hur de här fönstren ser ut utan att egentligen någonsin stannat och betrakta dem på djupet.

 

 

Planerar ni flera projekt tillsammans?

J: Vi har ännu en del jobb kvar med OPEN. Arbetet med en bok slutar ju inte efter att den kommit från tryckeriet. Nu vill vi ännu få fler återförsäljare och så ska vi delta i en grupputställning med OPEN i augusti. Så just nu har vi fullt upp ännu med detta, men jag har svårt att tänka mig att sluta diskutera konst och estetik med Ida.

 

I: Jag håller med : ) ! Vi försöker ännu nå ut till läsare, boken kan en bekanta sig mera med tex på vår hemsida: www.openproject.fi.

 

 

Kort om projektet:

OPEN- On Thai massage windows in Finland är grafiker och journalist Johanna Bruuns och fotograf Ida Enegrens gemensamma projekt som består av en konstbok och en utställning (i Galleria Kalleria 25.4.–29.4.2018 och i B-galleria 24.6.–1.7.2018). Projektet handlar om de finländska thaimassageparlörernas skyltfönster och byggs upp av tio intervjuer med thailändska kvinnor som designat sina egna skyltfönster. Kvinnorna bor och arbetar i Helsingfors, Åbo eller Lahtis och driver alla sina egna thaimassageparlörer. Vid sidan av intervjuerna finns porträtt av designerna och fotografier av skyltfönstren. Boken innehåller också en analytisk essä där arbetsprocessen och temat fördjupas ytterligare.

I intervjuerna diskuterar vi thaimassageställenas skyltfönsterdesign och reflekterar kring frågor som smak, stil och skönhetens och kreativitets betydelse i våra liv. Samtalen utgår från thaimassageparlörernas dekorationer men innefattar också personliga berättelser om livet, om drömmar, förhoppningar och orosmoment. Boken är helt tvåspråkig på engelska och thailändska och intervjuerna är genomförda med hjälp av en tolk.

 

Johanna Bruun är 31 år och jobbar som grafisk designer, som skribent och med videoproduktion. Hon har studerat konstvetenskap vid Åbo Akademi och grafisk design vid Lahden muotoiluinstituutti. Vid sidan av studierna har hon jobbat som grafiker, konstkritiker och journalist. OPEN är hennes och Ida Enegrens slutarbete i studierna till grafisk designer respektive fotograf vid Lahden muotoiluinstituutti.

Ida Enegren är 23 år och nyutexaminerad medianom med huvudinriktning fotografi från Lahden Muotoiluinstituutti. Förutom linsbaserad media använder hon sig också av material som keramik i mitt uttryckssätt.

 

Nanó Wallenius
08.08.2018 kl. 13:30

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Höstlistan 2018

 

Hösten ligger bakom hörnet och lurar - det är dags för Ratatas årliga höstlista.

 

Vad är dina mål i höst?

Vad ser du mest fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

 

 

Bloggat hos oss

Jag har tänkt fel

Höstlovet var nyttigt. I och för sig var det svårt att inte tänka på jobb hela tiden, men jag känner att jag tänkte konstruktivt. Jag tänkte mycket och analyserade mitt sätt att arbeta och konstaterade att jag inte kommer orka om jag fortsätter som jag gjort hittills. Jag har hela hösten prioriterat jobbet och prestationerna och inser nu att jag har tänkt fel.

 

Läs resten av Kaffepausens inlägg här.

24.10.2018 kl. 11:27