Veckans blogg - satumainen.ratata.fi

08.04.2016 kl. 18:19

 


 

Namn: Satu Laukkanen
Ålder: 26 
Bor: Åbo
Gör: blir färdig bibliotekarie i
sommar, frilansar med kultur

 

Hej där, satumainen.ratata.fi! Du bloggar aktivt om både litteratur, feminism och att vara studerande. Vad skulle du ha börjat studera ifall du inte valt litteraturvetenskap?

Redan i gymnasiet visste jag att jag ville bli en bättre skribent, så mitt första år tillbringade jag som studerande i svenska vid ÅA. Att jag hamnade på litteraturvetenskapen var en härlig slump som resulterade i blixtförälskelse och huvudämnesbyte. Jag sökte aldrig annanstans än till ÅA efter gymnasiet, men lekte under gymnasietiden länge med tanken att jag skulle ha blivit ridinstruktör istället. Jag ångrar ingenting, trots att jag gärna ännu skulle ha hästar i min vardag. 


"Skriver fiktion om saker där tillsynes ingenting händer, men mycket känns" står det i din profilbeskrivning. Hur lever man sig in i en påhittad persons känslor när man skriver? Måste man ha upplevt något liknande själv eller handlar det om en förmåga att känna empati, eller kanske något helt annat?

För mig är det en lång process som jag också försökt sätta i ord på bloggen, det kan börja i en mening, i något jag ältar, saknar eller en tankelek om hur livet kunde se ut om det inte var för specifika val. Men jag tror det varierar från författare till författare och från gång till gång. Jag tror man måste ha upplevt känslan man skriver om, men sedan kan karaktärens omständigheter vara helt andra. Mitt råd är att ta vara på starka känslor som sorg och förälskelse, gör dem till någon annans känslor. De senaste dagarna har jag gått med en bubblig känsla i bröstet, en känsla av att en röst håller på att ta form, känslor som föds men som inte är mina egna. 

 

Hur stor roll spelar stödet från omgivningen när man är en skrivande person?

Mycket stor! Om det inte var för att mina kompisar för fem år sedan slukade mina texter hade jag knappast aldrig vågat gå på en skrivkurs. Omgivningens stöd lyftes upp till en helt annan nivå på Litterärt skapande, där vi regelbundet träffades med ambitiösa kurskamrater och författare under två år, bland annat Riina som också bloggar här på Ratata. Skrivandet är en väldigt ensam syssla, därför blir den sociala aspekten så viktig. Det kan handla om att bara få prata om processen eller få feedback på texten, men också om att få vara en del av någon annans process. Jag upplever att jag tack vare Litterärt skapande fått ett livslångt närverk. Vad det kommer till de närmaste pepp-trupperna, så kämpar jag just nu som nybliven sambo med att hitta nya skrivrutiner. Däremot är min sambo världsbäst och får mig att kämpa med hela processen när jag själv får stopp. Det är viktigt att ha personer omkring sig som fortsätter tro på en också när man själv inte gör det, oavsett vad man håller på med. 
 

Har du något skrivprojekt på gång just nu? Berätta!

Den där nya rösten som bubblar i bröstkorgen, ja! Eftersom jag saknar hästar och har så svårt att hitta böcker om hästar för unga vuxna eller vuxna, så följer jag rådet att skriva en bok jag vill läsa. Har tänkt mycket kring handling och karaktärer, men har länge saknat rösten. Det finns några råversioner. Igår skrev jag ett helt nytt kapitel och det känns jättebra, kan ju inte lova att det ens blir ett klart manus av det, men känner starkt att finns det någon bok jag ska skriva så är det den här. I alla fall just nu. 

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Varje vecka lyfter vi intressanta personer och projekt på vår framsida.

Bloggat hos oss

Nyårslistan

03.01.2019 kl. 16:13

Kulturåret 2018

2018 vågade jag mycket och det visade sig att det höll. 2019 önskar jag mig fokus och ett välförtjänt lugn.

 

Hanna Sofia har summerat sitt kulturår 2018.

03.01.2019 kl. 16:11

Orden ropar efter att bli skrivna

Hur hittade jag tillbaka hit? Förvisso glömde jag aldrig bort. Ändå känns det länge sedan och det är det ju också. Vet ni ens var jag sitter och skriver det här? I Melbourne. I freaking fucking Australien. Nej, jag tror inte heller det är sant men jag lovar att det är det. 

 

Om det nya året hos Min lilla bokhörna.

03.01.2019 kl. 15:39