Veckans blogg - satumainen.ratata.fi

08.04.2016 kl. 18:19

 


 

Namn: Satu Laukkanen
Ålder: 26 
Bor: Åbo
Gör: blir färdig bibliotekarie i
sommar, frilansar med kultur

 

Hej där, satumainen.ratata.fi! Du bloggar aktivt om både litteratur, feminism och att vara studerande. Vad skulle du ha börjat studera ifall du inte valt litteraturvetenskap?

Redan i gymnasiet visste jag att jag ville bli en bättre skribent, så mitt första år tillbringade jag som studerande i svenska vid ÅA. Att jag hamnade på litteraturvetenskapen var en härlig slump som resulterade i blixtförälskelse och huvudämnesbyte. Jag sökte aldrig annanstans än till ÅA efter gymnasiet, men lekte under gymnasietiden länge med tanken att jag skulle ha blivit ridinstruktör istället. Jag ångrar ingenting, trots att jag gärna ännu skulle ha hästar i min vardag. 


"Skriver fiktion om saker där tillsynes ingenting händer, men mycket känns" står det i din profilbeskrivning. Hur lever man sig in i en påhittad persons känslor när man skriver? Måste man ha upplevt något liknande själv eller handlar det om en förmåga att känna empati, eller kanske något helt annat?

För mig är det en lång process som jag också försökt sätta i ord på bloggen, det kan börja i en mening, i något jag ältar, saknar eller en tankelek om hur livet kunde se ut om det inte var för specifika val. Men jag tror det varierar från författare till författare och från gång till gång. Jag tror man måste ha upplevt känslan man skriver om, men sedan kan karaktärens omständigheter vara helt andra. Mitt råd är att ta vara på starka känslor som sorg och förälskelse, gör dem till någon annans känslor. De senaste dagarna har jag gått med en bubblig känsla i bröstet, en känsla av att en röst håller på att ta form, känslor som föds men som inte är mina egna. 

 

Hur stor roll spelar stödet från omgivningen när man är en skrivande person?

Mycket stor! Om det inte var för att mina kompisar för fem år sedan slukade mina texter hade jag knappast aldrig vågat gå på en skrivkurs. Omgivningens stöd lyftes upp till en helt annan nivå på Litterärt skapande, där vi regelbundet träffades med ambitiösa kurskamrater och författare under två år, bland annat Riina som också bloggar här på Ratata. Skrivandet är en väldigt ensam syssla, därför blir den sociala aspekten så viktig. Det kan handla om att bara få prata om processen eller få feedback på texten, men också om att få vara en del av någon annans process. Jag upplever att jag tack vare Litterärt skapande fått ett livslångt närverk. Vad det kommer till de närmaste pepp-trupperna, så kämpar jag just nu som nybliven sambo med att hitta nya skrivrutiner. Däremot är min sambo världsbäst och får mig att kämpa med hela processen när jag själv får stopp. Det är viktigt att ha personer omkring sig som fortsätter tro på en också när man själv inte gör det, oavsett vad man håller på med. 
 

Har du något skrivprojekt på gång just nu? Berätta!

Den där nya rösten som bubblar i bröstkorgen, ja! Eftersom jag saknar hästar och har så svårt att hitta böcker om hästar för unga vuxna eller vuxna, så följer jag rådet att skriva en bok jag vill läsa. Har tänkt mycket kring handling och karaktärer, men har länge saknat rösten. Det finns några råversioner. Igår skrev jag ett helt nytt kapitel och det känns jättebra, kan ju inte lova att det ens blir ett klart manus av det, men känner starkt att finns det någon bok jag ska skriva så är det den här. I alla fall just nu. 

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

                      
 
 

Välkommen till Ratata - Svenskfinlands mysigaste bloggtjänst och kulturportal! Här på framsidan lyfter vi intressanta personer, evenemang och projekt.

Bloggat hos oss

Intervju med Arvid Mörne-vinnaren Mathilda Larsson

Jag var helt i chock. Jag började gråta. Jag ringde till mamma och kunde inte alls förstå vad som hade hänt." Så beskriver Mathilda Larsson känslorna efter att ett mejl damp ner i inkorgen i april och titulerade henne som vinnare i Arvid Mörne-tävlingen 2019. Saga träffade henne för att prata mer om skrivande och vad som händer efter tävlingen.

Läs hela intervjun på Århundradets bokklubbs blogg.

24.05.2019 kl. 12:06

Morsdag

24.05.2019 kl. 12:03

Duktighetens kilopris

Jag har ett konstigt förhållande till duktighet. Jag känner mig duktig när jag äter sallad istället för chips till middag. Jag känner mig duktig när jag skriver uppsats istället för att ligga i sängen och scrolla instagram. Jag känner mig duktig när jag vågar vara social, fast den rädslan har tunnats ut under åren och numera visar sig bara ibland. Så duktigheten finns i vardagen, liksom. Den är en ständigt närvarande måttstock där antal kilogram duktighet på kvällen bestämmer huruvida jag ska få känna mig bra över dagen som varit. Om jag får tillåtelse att känna mig bra över mig själv. Om jag är värdig.

 

Om duktighet på den nya Ratatabloggen Tofflor.

24.05.2019 kl. 12:02