Veckans blogg - spicegirl.ratata.fi

08.09.2015 kl. 13:24

 

 

Namn: Kaneli Johansson
Ålder: 21 år
Bor: Helsingfors
Gör: Studerar litteratur på Helsingfors universitet. 

 

Hej spicegirl.ratata.fi! Du har en magisk blogg fylld med vackra bilder av livets roliga stunder och vi har tidigare kallat dig Finlands Niotillfem. Vi är lite nyfikna både på ditt bloggnamn och ditt förnamn, finns det någon historia bakom dessa?

Tack!! är fortfarande stum över den komplimangen. Mitt namn Kaneli härstammar från Neil Youngs låt Cinnamon Girl som min pappa hörde på radion precis efter att jag fötts – så klyschigt och gulligt samtidigt. Spicegirl är ju en främst en direkt koppling till det i och med att Kaneli ju betyder kanel. Men samtidigt blir det också en hänvisning till den generation jag tillhör, som vuxit upp på 90-talet till tonerna av spicegirls och all den girlpower de stod för.

Du uppdaterar aktivt och verkar alltid ha något roligt på gång - hur hittar du tid och inspiration?

Jag har märkt att ju mera jag har att göra, desto mera får jag gjort. Jag blir lätt rastlös och mår dåligt om jag har för lite saker för mig, tror att det i slutändan handlar om det. Sen umgås jag mycket med likasinnade människor som också har tusen saker på gång samtidigt, så vi driver och inspirerar varandra tror jag. Annars härstammar nog den mesta inspirationen från internet och alla de personer, projekt och fenomen som återfinns där. Älskar internet <3

Du har studerat i Sverige, eller rättare sagt Lund - vad fick dig att söka dig västerut?

Jag hade sett bilder från Lund och hade en kompis som bodde där så jag hade hört lite berättelser. I mitt huvud var Lund en liten pittoresk by med ett gammalt Oxford-liknande universitetsområde, nästan alla som bodde där var studenter, veganer och feminister och prick överallt fanns små lönnkrogar som sålde billig öl och bara spelade svensk indie. Så då tänkte jag att det är klart jag måste flytta dit. Dessutom råkade jag hitta ett superintressant ämne som i princip inte undervisades någon annanstans, som pricken på i:et.

Berätta 5 saker vi inte visste om dig!

1. Jag kan de latinska namnen på alla vanligaste finska skogsbär.

2. Jag har en grej för brittiska kostym-draman, kan bli helt besatt av typ Jane Austen, Downton Abbey, Brideshead Revisited och så vidare.  Kan citera stycken ur dem utantill.

3. Jag städar när jag är bakfull. Kan bli helt manisk och plocka undan allt, diska varje litet glas, torka alla ytor och så vidare. Mina kompisar älskar att jag sover över efter att de haft fest haha. 

4. Jag klarar inte av att kolla på skräckfilm. Det går bara inte, får sån panik.

5. Jag har sinnessjukt bra lokalsinne, det räcker att jag varit på ett ställe en eller två gånger för att hitta tillbaka. När jag var i Berlin i somras använde jag till exempel inte karta nästan alls.

 

Bild - Kaneli Johansson

 

Nanó Wallenius

Finlandssvensken som jobbade med Vogue

Samtliga bilder är lånade från Henrikas Instagram.

 

28-åriga ålänningen och estenomen Henrika Bonn har hunnit jobba med med styling både för ELLE, spanska Vogue och H&Ms nystartade koncept Afound. Hon beskriver sitt jobb som utmanande, socialt och kreativt, men periodvis även mycket stressigt. Som nyinflyttad på Kungsholmen i Stockholm funderar hon just nu mest på inredning, men framtidsdrömmen är att jobba som kreativ konsult.

 

Vem är du?

Jag är en snart 29årig tjej som är född och uppvuxen i Mariehamn men bosatt i Stockholm sedan 6 år tillbaka. Mycket av mitt liv kretsar kring mitt jobb som stylist/stylistassistent och samtidigt försöker jag få ihop min tid till vänner och någon sorts privatliv. Jag är nybliven sambo och har precis flyttat till Kungsholmen så just nu är det mycket inredning som mitt liv kretsar kring. Annars älskar jag mina vänner, god mat, vin, hundar, mode och kärlek. 

 

 

Har stylist alltid varit ditt drömjobb?

När jag var liten drömde jag om att bli bonde och samtidigt vara konstnär för jag har alltid älskat djur, natur, estetiska och vackra ting. Den drömmen dog dock ut när jag var 12 och insåg att den typen av bondeliv jag drömde om inte var realistiskt. Men jag har alltid vetat att jag på något vis skulle jobba med någonting speciellt och annorlunda. Det var nog först när jag började mina estenomstudier som stylist började bli ett ordentligt allmänt känt yrke. Men ju mer jag fick fördjupa mig i olika ämnen och allt det jag älskade att göra på fritiden sammansvetsades så insåg jag mer och mer vad det var jag brann för och drömmen om att bli stylist bara växte sig starkare. Om jag hade känt till stylistyrket på det viset tidigare hade det garanterat fångat mig redan då! 

 

Vad är det coolaste stylingjobbet du gjort?

Det är först nyligen som jag börjat göra egna stylingjobb, före det har jag enbart assisterat, vilket jag fortfarande gör i kombinerat med egna jobb. Så de flesta riktigt coola stylingjobben har jag varit assistent på, men det finns några jobb som verkligen varit viktiga för mig. Jag har assisterat på många stora H&M-kampanjer där både fantastiska locations och supermodeller varit inkluderade och som visats i hela världen, men en av de coolaste grejerna var när en stor H&M-kampanj prydde hela Times square i New York. Ett annat jobb som jag fortfarade är så glad och tacksam över att jag fick vara delaktig i är Filippa K's Spring/summer 2018 kampanj som frontades av Say Lou Lou, stylades av Lisa Lindqwister och fotades av min favoritfotograf i hela världen Camilla Åkrans. Det jobbet gjordes i L.A i november förra året. Och det senaste "wow-jobbet" jag var med på var ett stort jobb för Spanska Vogue då jag jobbade som assistent till set designern. Det var verkligen ett nypa mig själv i armen-ögonblick. Att få jobba med Vogue har alltid funnits på min bucketlist. Annars är jag väldigt stolt över några mindre stylingjobb som jag gjort för H&Ms nystartade koncept Afound. 

 

 

Hur funkar ditt jobb egentligen? Hur börjar man jobba som stylist?

När jag började studera till Estenom så pratade alla stora modebloggare om att det enda sättet att ta sig in i modebranschen var genom att blogga. Då kände jag att jag ville göra det på mitt eget vis, genom att plugga och få en finsk eftergymnasial utbildning i bagaget. Under utbildningen hade vi två praktikperioder och jag satsade stenhårt på att få bra praktikplatser och stipendier för att kunna finansiera dem. Under den första praktikperioden åkte jag till London, vilket kändes oerhört stort för innan mig hade ingen estenom varit längre bort på praktik än till Norge. Jag visste att ett CV där det står att jag praktiserat i London skulle väga högt när jag sedan året efter sökte praktik i Stockholm. Och det hjälpte mig att landa drömpraktiken på svenska ELLE. Där blev jag erbjuden jobb direkt efter avslutade studier och jobbade som modeassistent i ett år innan jag sedan började jobba på heltid som stylistassistent till min favoritstylist i hela Sverige, Lisa Lindqwister, som både är en av de absolut bästa stylisterna i Sverige men även medverkande moderedaktör för ELLE. 

Stylistyrket är egentligen ingenting man kan plugga sig till, det är mer ett lärlingsyrke och för att kunna nå en hög nivå behöver man börja sin karriär genom att assistera. Genom min erfarenhet på ELLE kunde jag direkt börja assistera Lisa som är på den absoluta toppen i modebranschen i Sverige och all den kunskap jag fått från henne och allt det jag lärt mig hade jag aldrig kunnat lära mig via någon utbildning. 

Det är ganska svårt att förklara hur mitt jobb funkar för det är så himla beroende på vilken typ av jobb det är man gör. Ett redaktionellt jobb för ett modemagasin skiljer sig mycket från att göra en reklamkampanj t.ex. Jobbar man med ett redaktionellt jobb så kan man få ett tema eller en trend av chefredaktören eller modechefen som man ska arbeta fram och sedan realisera på ett ganska fritt och kreativt vis. Där finns en frihet att blanda olika varumärken, designers och plagg medan en kampanj för ett varumärke är mer begränsat då man har enbart det varumärkets kollektion och plagg att jobba med och mer krav som ska uppfyllas. Då man gör en kampanj så ska man helt enkelt välja ut de allra bästa plaggen och styla dem på ett så tilltalande vis som möjligt, samtidigt som man också behöver ha varumärkets kund och målgrupp i åtanke samt visa hela kollektionens inspiration och bredd. Men mitt jobb är alltid utmanande, socialt, kreativt, ibland oerhört stressande och pressande, men alltid väldigt givande. Varje jobb är som en kreativ process.

 

 

Vad är det roligaste med ditt jobb och vad är de största utmaningarna?

Det roligaste är att få vara kreativ, vissa jobb kräver grundlig research och att få fördjupa sig i en trend eller hitta inspiration är något jag verkligen gillar, göra moodboards, det sociala med att jobba med mycket människor, den kreativa processen från början till slut, att få se en idé växa fram och sedan få fram ett slutresultat som skapats av ett kreativt team där stylist, fotograf, modell, hår- och makeupartist, assistenter mm alla tillsammans jobbat för att uppnå. Och att få resa runtom i hela världen! Jag har fått resa till så många olika länder och jag har fått se så många otroligt vackra platser som man aldrig skulle ha fått se annars. 

De största utmaningarna är att klara av att hantera stress, press, hård konkurrens, klara av att jobba med jetlag efter långa resor, alltid ha koll på läget, hinna hålla sig uppdaterad gällande rådande trender och mode, att man inte jobbar 9-5 måndag till fredag utan det kan vara superlånga dagar och vilken dag som helst. Det kan ibland vara svårt att förklara för vänner och familj vad man håller på med och det sättet man jobbar på kan påverka relationer. Men sen är det väl så i alla yrken att man måste offra vissa saker för att kunna ta sig framåt. 

 

Hurudana fördomar möter du som finländare i Sverige?

Vissa personer tycker att det är jätteroligt att påpeka min dialekt, de flesta på ett positivt vis, men vissa gör det på ett mindre snällt sätt. Jag har lärt mig att inte bry mig alls, eftersom att min mamma är finsk, pappa finlandssvensk och jag är uppvuxen på Åland så har jag en dialekt som är lite svårdefinierad då det är en blandning av så mycket. Det har också lett till att jag alltid haft en dialekt som inte riktigt är rätt någonstans. I Österbotten där släkten finns pratar jag väldigt svenskt, på Åland mer finlandssvenskt och i Sverige tycker folk jag låter supermycket som mumin. 

Förutom att de flesta i Sverige tror att alla finnar bara super, bär kniv, är väldigt tystlåtna och inte visar så mycket känslor så har många ganska bra koll på Finland ändå. Däremot så kan det uppstå lite roliga situationer när man råkar slänga in några finlandismer som inte alls är begripliga här, speciellt inte i Stockholm. Jag minns när jag var praktikant på ELLE och fick i uppgift att förbeställa en taxi till en fotografering som skulle ske dagen efter. Vi skulle ha med oss väldigt mycket kläder så därför behövde jag boka en bil med mycket utrymme så jag ringde till Taxi Stockholm och skulle beställa en "farmare" och möttes av noll förståelse. Jag visste nämligen inte att det heter kombi i Sverige och det tog ett bra tag innan jag och personen i andra sidan luren förstod varandra. 

 

Var vill du vara om 10 år?

Om 10 år hoppas jag på att arbeta som stylist med min bas i antingen Stockholm eller Paris och samtidigt få resa en hel del runt om i världen i mitt jobb. Jag skulle vilja jobba både som stylist men även som kreativ konsult för olika modeföretag och hjälpa dem framåt. Att få ha ett stort fint kontor i ett sekelskifteshus där jag kan jobba med allt från redaktionella jobb, till stora reklamkampanjer och styla personer inför stora galor. Att få ha ett kreativt jobb som är utmanande till den graden att man hela tiden utvecklas och någon gång når någon sorts självförverkligande. Jag drömmer om att kunna kombinera ett hetsigt arbetsliv med ett privatliv där jag kan ha en hund. Sedan finns en dröm om att äga ett torp på Åland så jag kan bli en sån där härlig sommarålänning. 

 

Henrikas Instagram hittar du här.

 

Nanó Wallenius
igår kl. 15:06

"Jag skulle förpassa mig själv i kategorin mikroinfluencer"

Bilderna är lånade från Karins blogg med hennes tillstånd.

 

Vi tog ett snack med Ratatas grundare, Karin Lindroos. Efter vad som ser ut att ha varit en lång och skön sommar i sommarparadiset Folkets hus är hösten på kommande. Den största förberedelsen inför den nya årstiden är införskaffandet av en elcykel som hon kan svischa fram längs Helsingfors gator med.


Hur skulle du beskriva din egen blogg just nu?
Den är ganska vilsam och långsam, bildrik och färggrann, fokus på inredning och sköna stunder i livet. Något tips kring hållbar livsstil här och var.



Vad tror du är orsaken till att det är så svårt för dagens människor att varva ner i början av semestern?
Tempot i arbetslivet blir lätt oerhört intensivt, och att bryta det mot ett långsamt schema kräver några dagar av anpassning. Mitt mål är att komma bort från det där, vara sådär lämpligt sävlig och nervarvad året runt, men det är en process.

Vi har kunnat följa med förvandlingen av sommarhuset Folkets hus via din blogg, men vad blir ditt stora höstprojekt?
Jag tror det är dags att förvandla den gamla herr- och damtoaletten till ett fräscht badrum, kanske till och med lite av ett privat spa! Vi filar på ritningar och funderar på färger om kvällarna.

 



Hur har bloggandet förändrats de senaste åren enligt dig?
De tydligaste förändringarna om man ser flera år bakåt i tiden är förstås kvaliteten och enhetligheten på innehållet och ett redaktionellt upplägg med exempelvis återkommande teman och publiceringstid. Innehållssamarbeten och kommersialiseringen är förstås också nytt, och det är inspirerande att se när det görs riktigt lyckade kommersiella samarbeten mellan bloggare och uppdragsgivare.

Ser du dig själv som en influencer eller en bloggare?
Jag skulle förpassa mig själv i kategorin mikroinfluencer, en grupp att räkna med då man vill nå ut med sitt budskap till en nischad grupp, vare sig man vill nå en viss region, en viss ålder eller en grupp med ett visst intresse. Mikroinfluencers tycker jag särskilt finlandssvenska organisationer kunde anlita mera i samband med exempelvis kampanjer och lanseringar av olika slag, även om det redan görs i viss utsträckning.

Var hittar du inspiration till ditt jobb och din estetik?
Ledighet och semester, ostörda arbetsstunder med meditationsmusik i öronen, bra anteckningsblock och pennor med svart bläck, Instagram, poddar, bloggar, magasin, gamla hus, Pinterest.

 

Vad är det roligaste du jobbat med på senare tid?
I våras jobbade jag som redaktör för en kokbok för barn, och är väldigt glad och stolt över resultatet.

Och sist men inte minst - hur förbereder du dig på hösten?
Införskaffade en elcykel jag längtat efter länge så att jag kan susa runt på stan snabbt och smidigt. Kan varmt rekommendera till andra som rör sig långa sträckor under arbetsdagarna och ofta släpar på tunga väskor.

 

Läs Karins blogg på karinlindroos.com.

 

Nanó Wallenius
16.08.2018 kl. 12:42

"OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet."

 

Foto - Tapio Ranta-aho. Alla bilder i artikeln är publicerade med Johanna Bruuns och Ida Enegrens tillstånd.

 

Designern Johanna Bruun och fotografen Ida Enegren fick för några år sedan upp ögonen för skyltfönstren till Thaimassageparlörer, de färgglada fönstren i Finlands stadsbild som många förbipasserande inte fäster någon större notis vid. Men även bakom dessa fönsters design ligger både estetik och tanke. Hösten 2015 började Johanna och Ida knacka dörr för att intervjua formgivarna bakom fönstren och i våras kom de ut med resultaten av dokumenteringen och intervjuerna - OPEN - On Thai massage windows in Finland. 

 

 

Hur kom ni på idéen till boken?

J: Idén föddes i samband med ett ”fritt konstprojekt” till Lahden muotoiluinstituutti. En dag stannade jag bara utanför det thaimassageställe som finns i huset där jag bor. Jag fastnade för ett vackert blått och rött tygstycke som hängde i fönstret. Det var första gången jag verkligen betraktade fönstret jag gått förbi dagligen i flera år. Då insåg jag vilken spännande världar som fanns i de här fönstren och bestämde mig för att dokumentera dem som mitt konstprojekt. Jag cyklade runt i Åbo och fotograferade olika fönster och fortsatte sedan Lahtis. Resultatet blev ett handgjort fanzine med bilderna av fönstren.

Jag kunde ändå inte sluta tänka på thaimassagefönstren, utan ville veta hur de hade skapats och vad personerna som designat dem tänkt. Jag hade tidigare jobbat med Ida i och med ett par tidningsartiklar och tyckte att samarbetet hade fungerat bra. Så jag kontaktade henne och frågade om hon ville vara fotograf ifall vi arbetade vidare med temat. Hon var genast med på noterna och redan samma höst år 2015 började vi knacka på dörrar och gjorde de första intervjuerna.

 

I: Ja, fönstren hade också fångat min uppmärksamhet innan. Genom diskussion kring Johannas kursarbete så föddes planen på en förlängning och ett samarbete mellan oss. Vi ville vara öppna för mötena med de som gjort sina egna thaimassageskyltfönster och låta dem styra processen. Men vi hade redan från början tankar på att projektet kunde resultera i en bok. Det föll sig också naturlig sedan, när vi hade samlat ihop allt material, att det skulle bli just en bok. Boken ger läsaren möjlighet att i lugn och ro bekanta sig med var och en av de intervjuade fönsterdesignerna och att återkomma till bilderna och texterna om och om igen.

 

 

Var har ni sökt inspiration?

J: Den visuella inspirationen till formgivningen av boken och utställningarna har kommit från fönstren själva och från våra samtal med de som designat dem. Till frågeställningarna och projektets grundidé har inspirationen, i alla för min del, kommit från arbetet med min pro gradu-avhandling i konstvetenskap och från de tio år jag arbetade som konstkritiker. Jag har alltid haft ett intresse för frågor om makt och klasstrukturer på konstfältet; och därmed problemställningar kring smak, stil och estetik. De här intresset gick jag djupare inpå i min gradu, där jag hanterade konstförfalskningar i förhållande till rysk avantgardekonst. När man skriver om konstförfalskningar blir man också tvungen att fråga sig vad ett äkta konstverk är. I samband med detta satt jag mig in i teori kring genimyten, smak som klassmarkör, det autonoma konstbegreppet och tankar om konstverkets originalitet. Alla de här frågorna har på ett eller annat sätt legat som grund för arbetet med OPEN. OPEN är ett projekt som i första hand handlar om skönhet och kreativitet.

 

I: Detta är i grunden ett dokumentärt projekt, så jag har inte direkt sökt inspiration utan snarare utgått ifrån thaimassageskyltfönstren och från samtalen vi haft med fönsterdesignerna när jag arbetat. När jag pratar om arbetet med projektet brukar jag använda termen post-dokumentarism, vilket är en mellanform av journalistik och bildkonst. I dokumenterandet har jag använt mig av bildkonstens mera poetiska och kontemplativa egenskaper. Vi båda anser nog inte att vi framställer något på ett rätt eller neutralt sätt – vi är medvetna om och försöker göra våra positioner synliga för den som läser boken, både i texterna och i bilderna.

 

 

 

Var det svårt för er att hålla en gemensam vision? Eller hade ni ofta samma tankar?

I: Under arbetets gång har vi varit väldigt samstämmiga kring tematiken och kring hur vi ska närma oss den. Det har varit frågan om ett mycket tight och jämlikt samarbete, där vi hela tiden varit i dialog med varandra. Så det här projektet har lärt oss mycket, inte bara om själva temat utan också om samarbete.

 

J: När det kom till de visuella uttrycken var det utmanande på ett helt annat sätt. Men vi har försökt ge rum åt varandras intuition och konstnärliga val när våra personliga åsikter har gått isär.

 

Vad har varit viktigast under arbetsprocessen och hur har den sett ut?

J: Viktigast under arbetsprocessen skulle jag nästan säga att har varit dialogen mellan mig och Ida och en genomgående respekt, lyhördhet och öppenhet för temat och de personer vi arbetat med. Det har varit en lång process på över tre år, så allt har fått avancera i en ganska lugn takt, vilket också ha gett oss tid att reflektera och låta processen guida oss.

 

I: Som Johanna redan beskrev så har vi arbetat mycket tätt, både fältarbetet och editeringen har vi gjort tillsammans. Vi hade inga kontakter till någon som designat ett thaimassageskyltfönster från tidigare, så vi började helt enkelt med att gå runt och knacka på hos olika thaimassageparlörer. Vi presenterade oss och vårt projekt och frågade ifall den som designat skyltfönstret ville prata med oss om det. Vi bestämde sedan en tid för intervju och utförde den tillsammans med en tolk. Efteråt editerade vi allt material tillsammans från bilder till intervjuer och essen. Vi har också gått igenom, visat och diskuterat materialet med deltagarna under flera repriser, och de har haft möjligheten att ändra, ta bort och lägga till saker i de slutgiltiga texterna.

 

 

Stötte ni på några fördomar under arbetet?

I: Fördomar gällande thaimassage har nog förekommit. En av de vanligaste reaktionerna när vi talat om det här projektet är att folk tror att vi närma oss det med ironi. Det gör vi inte.

 

J: Många verkar också ha en väldigt tydlig uppfattning om hur de här fönstren ser ut utan att egentligen någonsin stannat och betrakta dem på djupet.

 

 

Planerar ni flera projekt tillsammans?

J: Vi har ännu en del jobb kvar med OPEN. Arbetet med en bok slutar ju inte efter att den kommit från tryckeriet. Nu vill vi ännu få fler återförsäljare och så ska vi delta i en grupputställning med OPEN i augusti. Så just nu har vi fullt upp ännu med detta, men jag har svårt att tänka mig att sluta diskutera konst och estetik med Ida.

 

I: Jag håller med : ) ! Vi försöker ännu nå ut till läsare, boken kan en bekanta sig mera med tex på vår hemsida: www.openproject.fi.

 

 

Kort om projektet:

OPEN- On Thai massage windows in Finland är grafiker och journalist Johanna Bruuns och fotograf Ida Enegrens gemensamma projekt som består av en konstbok och en utställning (i Galleria Kalleria 25.4.–29.4.2018 och i B-galleria 24.6.–1.7.2018). Projektet handlar om de finländska thaimassageparlörernas skyltfönster och byggs upp av tio intervjuer med thailändska kvinnor som designat sina egna skyltfönster. Kvinnorna bor och arbetar i Helsingfors, Åbo eller Lahtis och driver alla sina egna thaimassageparlörer. Vid sidan av intervjuerna finns porträtt av designerna och fotografier av skyltfönstren. Boken innehåller också en analytisk essä där arbetsprocessen och temat fördjupas ytterligare.

I intervjuerna diskuterar vi thaimassageställenas skyltfönsterdesign och reflekterar kring frågor som smak, stil och skönhetens och kreativitets betydelse i våra liv. Samtalen utgår från thaimassageparlörernas dekorationer men innefattar också personliga berättelser om livet, om drömmar, förhoppningar och orosmoment. Boken är helt tvåspråkig på engelska och thailändska och intervjuerna är genomförda med hjälp av en tolk.

 

Johanna Bruun är 31 år och jobbar som grafisk designer, som skribent och med videoproduktion. Hon har studerat konstvetenskap vid Åbo Akademi och grafisk design vid Lahden muotoiluinstituutti. Vid sidan av studierna har hon jobbat som grafiker, konstkritiker och journalist. OPEN är hennes och Ida Enegrens slutarbete i studierna till grafisk designer respektive fotograf vid Lahden muotoiluinstituutti.

Ida Enegren är 23 år och nyutexaminerad medianom med huvudinriktning fotografi från Lahden Muotoiluinstituutti. Förutom linsbaserad media använder hon sig också av material som keramik i mitt uttryckssätt.

 

Nanó Wallenius
08.08.2018 kl. 13:30

"Att bo i ett litet kollektiv har öppnat upp mina ögon"

 

24-åriga Amanda Grönroos bor i ett kollektiv i Åbo och bloggar sedan länge på Ratata. På hennes visuellt tilltalande blogg delar hon med sig av personliga texter och bilder av vardagen. Just nu jobbar hon på en specialskola, frilansar som fotograf och studerar steinerpedagogik.

 

Vad lär man sig av att vara "borttappad", som du på bloggen beskriver att du varit?

Man lär sig mycket, men det viktigaste jag lärde mig är att faktiskt lyssna på mig själv. Jag har en stark magkänsla/intuition och de gånger jag inte litat på den så har jag tappat bort mig och allt har känts kaotiskt. Nu vågar jag lyssna och lita på den mycket mer - både gällande små och stora saker.

 

På senare tid har du börjat skriva mer på din blogg. Vad inspirerar till skrivandet?

Oj, vilken svårt fråga egentligen - det finns inget rakt svar på det. Skriver oftast mest då jag går igenom förändringar och har mycket tankar och känslor som snurrar runt i mig, jag måste känna att det jag skriver är genuint. De senaste åren har jag skrivit mest privat, men nu börjar jag känna inspiration att skriva öppet igen. Det beror dels på att jag har en fungerande dator för första gången på några år men också att jag mår bättre än på länge. Önskar att jag kunde skriva öppet också medan jag mår dåligt men gör det först i efterhand - det är svårt att ge av sig själv när det känns som att man inte har energi att få vardagen att gå runt. Vet inte om det svarade på frågan ens, haha? Behöver lugn inombords för att vara inspirerad att skriva.

 

 

På bloggen skriver du att bo i kollektiv har lett till att du insett att ett heteronormativt parförhållande kanske inte är något för dig. Vill du berätta mer om det?


Ja, att bo i ett litet kollektiv har öppnat upp mina ögon! Det har gett mig insikten om att det finns så många alternativ hur man kan leva och att jag mår bäst av att bo med andra, helst fler än en annan. Tanken på att gifta mig med en man och få barn har länge känts lite obekvämt och onaturligt, men länge var jag så påverkad av normer och ideal att det ändå var så jag såg min framtid. Just nu har jag ingen aning om hur jag vill bo och leva i framtiden, men det känns så himla skönt att det är öppet och att jag blivit bekväm med det. Tycker konceptet ekoby är otroligt fascinerande och otroligt och har en dröm om att någon gång bo i något sådant!

 

Vad är SEEDS-projektet du nämnt på din blogg?

Ett internationellt projekt om socialt entreprenörskap (om begreppet är obekant rekommenderar jag att googla). Själva projektet är över nu, men det gav otroligt mycket. Har länge varit skeptisk mot företag och affärsvärlden, det är så mycket som liksom inte klingar rätt och inte känns bra, men det här projektet visade en helt ny sida av företagande. På hösten åkte vi på ett ungdomsutbyte till Italien tillsammans med andra ungdomar från 8 olika länder. Där blev vi utbildade i socialt entreprenörskap, och under våren förverkligade alla grupper ett lokalt evenemang för att lyfta fram begreppet. Den finländska gruppen arrangerade en mässa i Åbo med program som lyfte fram socialt entreprenörskap.

 

 

Vad är det bästa med att jobba med barn och vad gör just steinerpedagogik intressant?

Det bästa att jobba med barn är att ingen dag är den andra lik och att det känns så meningsfullt. Har alltid drömt om att påverka och jobba för en bättre värld men aldrig vetat hur, men när man jobbar med barn jobbar man ju med framtiden. Vilket är en viktig uppgift och stort ansvar – man sitter inte bara och vaktar barn som en del verkar tro ibland. Det är långt ifrån lätt alla gånger men så givande, barn inspirerar och ger så mycket glädje!

Steinerpedagogik är intressant på väldigt många sätt, men speciellt helhetsbilden av människan och världen tilltalar mig. Man vill utveckla alla sinnen och fokuserar på att jobba både teoretiskt, konstnärligt och praktiskt och ser varje barn som en egen individ. En fin och viktigt sak jag blivit rörd av är också hur viktigt det inom Steinerpedagogiken är att pedagogen skall må bra. Känns så otroligt viktigt när man hela tiden ser människor bränna ut sig och må dåligt. Men ja, det är så omfattande så det är svårt att fatta mig kort!

 

Varför är Åbo en så bra stad?

Åbo är levande, otroligt vackert och så är allting på gång- eller cykelavstånd. Skärgården och naturen är nära och det finns ett passligt utbud av kulturupplevelser. Det händer liksom alltid något men inte så mycket att jag får beslutsångest, haha. Och det är lätt att ta sig till både Helsingfors och Stockholm! Känns svårt att sätta fingret på vad det är men Åbo har nog fångat mitt hjärta på ett sätt jag inte trodde var möjligt (skulle flytta utomlands och bara bo något år i Åbo, men är snart inne på mitt fjärde år).

 

Har du några kulturtips på lager?

Natural High Healing Festival i Nystad. Har aldrig varit där tidigare men skall i år volontärarbeta som fotograf och ser otroligt mycket fram emot den. Festivalen är alkohol/drogfri och vegansk – det tycker jag är fint!

 

Läs Amandas blogg här.

 

Nanó Wallenius
26.07.2018 kl. 07:14

"Jag vaknar och låter ögonen fortfarande vara blundade, jag vet inte hur länge jag sovit, inga klockor och inga mobiler är tillåtna."

Alla bilder är lånade från Nayabs Instagram med hennes tillåtelse.

 

26-åriga konstnären Nayab Noor Ikram testade redan i högstadiet på att jobba i mörkrummet. Där och då bestämde hon sig för att det var fotograf hon skulle bli. Idag är hon visuell konstnär tillfälligt bosatt i Åbo med hela världen som arbetsfält. Ratata intervjuade Nayab om hennes yrkesval, plus och minus i konstbranschen samt det gångna årets mest intressanta konsterfarenhet - en upplevelse som fick henne att somna.

 

 

Hur kom det sig att du ville börja studera konst?


Som dyslektiker har skolgången alltid varit tung för mig. Jag var inte en av dem som var akademiskt begåvad, vilket tog hela skolgången att komma fram till. Men jag kompenserade för det i de praktiska ämnena, som bildkonst.

Som tillvalsämne i högstadiet valde jag fotografi, och fick lära mig allt från att framkalla film till grundläggande mörkrumsarbete. Det var i mörkrummet som tiden flög iväg, där jag fick utlopp för min kreativitet och där jag bestämde mig för att bli fotograf. Under mina fotostudier blev det tydligt att jag behövde undersöka olika koncept med andra medium som video, performance och installationer som lett till att jag idag både arbetar som fotograf, men främst som konstnär.

 


Vad önskar du att du skulle ha vetat om konstnärsyrket innan du började med det? Fanns det någonting du inte var beredd på?


Jag måste nog säga att jag fick en rätt omfattande bild av konstnärsyrket under studietiden, vilket jag varvade med frilansuppdrag och utställningar som gav en verklighetstrogen bild av hur det såg ut i branschen. För mig blev det därför inte någon större förändring från att vara studerande till att vara i arbetslivet, då jag mestadels fortsatte som jag tidigare gjort.

Det jag dock önskar att jag fått bättre verktyg till att veta HUR jag ska gå till väga då jag vill skapa ett nytt konstverk med material eller medium jag tidigare inte arbetat med? HUR jag ska komma över writersblock i den skapande processen? HUR man ska kunna balansera jobb och fritid? Och till sist HUR ska jag få tag på en viss sorts kunskap om man inte vet var man ska leta efter den?

Vad är det bästa och sämsta med att vara konstnär?


+ Känslan av flow i en skapande process.
+ Friheten att få skapa vad man vill, hur man vill, när man vill.
+ Att använda konstnärliga uttryck för att utmana samhället.
+ Att besöka nya platser och träffa personer i samband med arbetet som bland annat kan bestå av utställningar, workshops, föreläsningar, residenser, projekt och mera.
+ Att det är ett varierat yrke där man ständigt utmanas och utvecklas.
+ Möjligheten till stipendier genom systemet i Finland


- Att inte alltid tas på allvar i sin profession som konstnär.
- Att arbetskontrakt med detaljerade uppgifter inte är en självklarhet att få av en uppdragsgivare som frilansare och/ eller som konstnär.
- Att gallerierna i Finland har svindlande hyror som konstnären förväntas betala, samtidigt som man också ska stå för all produktionskostnad, för att sedan vid sålt verk ge 25%-50% av provisionen till galleriet utan att ens få arvode för att ställa ut.
- Att största delen av arbetet går till administrativt arbete istället för skapandet.
- Att en stor del av Finlands konstscen är så Helsingfors-centrerad.


 

Vad är den mest intressanta konstupplevelsen du varit med om under det gångna året? Berätta!


Utställningar med installationer och verk som berör kropp och identitesfrågar är något som ständigt berör mig. Performance är också något jag gillar att ta del av då jag själv sätts i en position då jag inte vet hur jag kommer reagera.

Jag blev berörd av Mona Hatoums utställning på Kiasma, i Helsingfors 2016 – 2017. Hon är en konstnär som jobbar på ett träffsäkert sätt genom objekt och installationer som får mig att tappa andan. En performance jag senast tog del av som verkligen var en upplevelse var Marina Abramovićs kollektiva performance The Cleaner i Eric Ericsonhallen, i Stockholm 2017. Performancen började med tre timmars köande ute i kylan en kall februaridag. Väl inne möts jag av en person som tar tag i min hand och leder mig till ett ställe där jag får sätta mig på golvet. 

Det är en kör som sjunger abstrakta melodier, folk sitter på golvet, vissa på stolar, en del står, och andra ligger på golvet. Alla i grupp, alla runt om i hela rummet. Olika personer leder folk sakta in till rummet, de leder folk till att byta från sittandes, till ståendes till liggandes.

Akustiken är helt fantastisk, jag sitter på golvet och lyssnar, tar in och somnar. Jag vet inte hur länge jag sover men en person rör plötsligt min axel och leder mig till golvet där jag får ligga ner, och somnar efter en stund igen till sånger av olika melodier.

Jag vaknar och låter ögonen fortfarande vara blundade, jag vet inte hur länge jag sovit, inga klockor och inga mobiler är tillåtna.

Då jag sakta rör på mina ben kommer en person igen, tar tag i mina händer och leder mitt till ett annat ställe där jag får stå. Jag känner inte igen personerna som är i rummet längre, folk att kommit och gått och känslan av tid existerar inte.

Det är som en söndagsmässa, ett sätt att känna andlighet i ett sekulariserat samhälle där andlighet inte finns på samma sätt som tidigare. Den här gången skapas den genom konsten tillsammans med andra personer som också sökt sig ditt för en konstupplevelse som näst intill blir religiöst.


 

Vad jobbar du på just nu?


Just nu är jag i Mustarinda, Hyrynsalmi där jag deltar i utställningen If I change something, what is being moved? som hålls 16.6. - 12.8.2018 och är kuraterad av feministduon Nynnyt (Selina Väliheikki & Hanna Ohtonen). Veckan här kommer bestå av att bygga utställningen varvat med att gå långa promenader.

Efter det kommer jag fara till Åland för att arbeta klart med ett projekt som heter Arkiverat. Projektet baserar sig på en fotoserie som består av fotomanipulationer av gamla porträtt fotograferade av den åländska fotografen John Karlsson/ Clemens, varvat med mina fotografier tagna av olika fasader i Mariehamn. Det jag gör är att jag fysiskt sätter upp porträtten runt om i Mariehamn, som urban art. Utöver det arbetar jag även med konstfestivalen MOMENT, som är en performancefestival på Åland som hålls på sommaren mellan 13.6 – 10.8.2018. Festivalen har jag skapat tillsammans med Ursula Sepponen och Fredrik Enges.


Och till sist så håller jag på att förbereda det första numret av online publikationen PPLATS, som lanseras i samband med en utställning jag kuraterar på Fotocentrum Peri i augusti. Utställningen är en förlängning av tidskriften ut i det fysiska rummet, där första numret behandlar Ö som plats.

Du har nyligen samarbetat med Lindex, var ditt fotografi användes som inspiration för ett par örhängen. Kan du tänka dig att samarbeta med företag på modemarknaden igen?


Jag kan absolut tänka mig att samarbeta med ett företag på modemarknaden igen. Tycker det alltid är spännande när olika uttryckssätt möts i den skapande processen och se vad resultatet blir. Däremot skulle drömmen vara ett samarbete där jag är mera involverad i processen och skapa något ur ett hållbarhetspespektiv, där allt material är återvunnet.

 

Vem inspirerar dig?

Det är många som inspirerar mig, många gånger är det personer som jag har en personlig anknytning till då det bästa jag vet är att följa med i andras personer processer och tankar.

Så jag säger konstnärerna Saadia Hussain och Sabah Ejaz, författaren och redaktören Koko Hubara och Ruskeat Tytöt media, feminstiska kuratorduon Nynnyt med Selina Väliheikki & Hanna Ohtonen, konstnären Alex Backstrom och kläddesignern Minna Palmqvist.

Just nu känner jag mig som mest inspirerad och peppad över den här låten (GVerse - Underground) som får mig att hamna i ett flow som är så väldigt behövligt just nu.

 

Nayabs hemsida hittar ni här och hennes instagram här.

 

Nanó Wallenius
23.07.2018 kl. 12:43

Ila Nordmans 5 bästa hälso- och lifehacks

 

 

Hälsa, kost och kemikaliebantning är tre ord som driver 37-åriga Ila Nordman. Sedan flera år tillbaka driver hon bloggen och företaget Morotsliv, ett koncept som började som en liten blogg där man kunde följa Ilas väg tillbaka till hälsa efter en utmattning. Ila är uppvuxen i Pörtom men bor numera i Stockholm, där hon föreläser och driver workshops om ekologisk och hälsosam livsstil.

 

Hur blev du intresserad av en mer ekologisk livsstil?

Jag tänkte väl inte så mycket på min livsstil förrän jag drabbades av utmattning 2009. Att vara en ambitiös tidsoptimist och perfektionist som tackar ja till allt som låter kul (och det är ju det mesta) är en farlig kombination. När jag väl kraschade var jag en skugga av mitt forna jag, och jag visste att jag måste göra stora förändringar för att återhämta mig. Men jag ville inte bara gå tillbaka och fortsätta som tidigare. Jag ville må bättre än nånsin! Och därför valde jag att börja undvika gifter, kemikalier, tillsatsämnen och annat som hindrade mig från att må mitt allra bästa. Och då blev samtidigt ekologiska val självklara.

 

Hur startade du Morotsliv? Vill du berätta vad konceptet går ut på?

Morotsliv var från början en liten blogg där jag skrev om den kost jag började äta för att hjälpa kroppen läka och återhämta sig efter utmattningen. (Därav namnet.) Snart vidgades mina vyer mer och mer för hur man kan leva hållbart. Jag började också skriva om hur man kan ta hand om sin kropp och hud utan att behöva befatta sig med hormonstörande ämnen och så började jag med ekostädning. Snart kom förfrågningar om kurser och jag började med det som bisyssla vid sidan av mitt arbete. Och på den vägen är det. Idag driver företaget Morotsliv på heltid och erbjuder föreläsningar och workshops i hela Svenskfinland och Sverige.

 

 

Berätta om dina fem bästa hälso- och lifehacks!

  1. Köp miljömärkt och ekologiskt! Om du inte orkar läsa innehållsförteckningar, gå då på märkningar istället.
  2. Välj naturmaterial! Speciellt viktigt i köket. Köp inte plast då det finns så många alternativ i trä, bambu, rostfritt, glas, keramik och gjutjärn.
  3. Gör själv! Laga stora matsatser hälsosam mat (eller hälsosamt godis) och frys in till sådana gånger då man har tidsbrist. Också hudvårdsprodukter och tvättmedel är enkla att tillverka själv.
  4. Tvätta kläder med tvättnötter! Det blir mycket billigare, hälsosammare, miljövänligare och dessutom kan man skippa sköljmedel.
  5. Var extra uppmärkam då det gäller barn! Barn är känsligare än vuxna när det gäller hormonstörande ämnen i leksaker och hudvårdsprodukter. 

 

Hur hamnade du i Sverige? 

Min pojkvän fick jobb i Stockholm och staden passade oss båda utmärkt. Jag visste att jag skulle trivas, eftersom jag har studerat näringsterapi här och vi båda har både släkt och vänner i Stockholm. 

 

 

Vad gör du där just nu?

Jag jobbar nu med att bygga upp mitt företag för att passa både den finlandssvenska OCH den svenska marknaden. Majoriteten av föreläsningar och workshoppar är bokade för den kommande höstterminen i Österbotten. Men en stor nyhet är att det snart kommer att publiceras webbkurser på morotsliv.com! Då kommer man också att kunna gå mina kurser på distans i bekvämligheten av sitt eget hem. Jag är också på slutrakan av skrivandet på min kommande life hack-bok om hur man skapar en giftfri och hållbar vardag.

 

Vad saknar du med Finland?

Torkskåp för handdisken och bastu! Jag fattar verkligen inte varför svenskarna fortfarande inte har torkskåp i sina kök. 

Och så saknar jag naturligtvis familjen och vännerna ibland, men då är det tacksamt med videochatt.

 

Och sist men inte minst - dina bästa sommartips i Stockholm?

Paradiset är en kedja med ekologiska matvaruaffärer med stort utbud och som dessutom har mysiga caféer och restauranger. Och man bör testa en lunch på Ekobarens uteterrass på innergården vid Drottninggatan. Slutligen så älskar jag berg- och dalbanor, så ett besök till Gröna Lund är ju en självklarhet. 

 

Besök Ilas hemsida och blogg Morotsliv här.

 

 

Nanó Wallenius
06.07.2018 kl. 16:10

"Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996"

 

Linnea Portin beskriver sig själv som en munter dysterkvist och skriver om sin vardag med bebis, partner och katter på bloggen Brygd. Hon dras mera till det gamla än det nya, något som syns i alla vackra bilder hon tar i sitt hem.

 

Vad betyder nätet och bloggandet för dig?

Väldigt mycket! Tack vare en datanördig pappa så har vi haft internetuppkoppling där hemma sedan 1996. Sen dess har jag haft hemsida eller blogg och tendensen att bli lite jobbigt nostalgisk vad det gäller ämnet. Det är svårt att säga helt definitivt förstås men jag gissar att jag hade känt mig ganska ensam och nedstämd utan nätet.

 

Berätta innebörden bakom namnvalet på din blogg!

Den hette förr Häxbrygd, med innebörden hopkok, något som bloggar brukar bestå av. Jag ville också reclaima "häxa" som för en evighet sen användes som skällsord mot mitt tonårsgothiga jag. Sen kände jag att det var gjort! Förr var jag också mer intresserad av mer pynt, fler krusiduller. Nu gillar jag att skala av. Så då blev det bara Brygd.

 

 

Hur ser dina vardagar ut just nu?

Ja, hur ser de ut. De flyter lätt ihop -- jag är föräldraledig och försöker ströjobba lite med ett fåtal kreativa projekt. Lite kan jag sakna rutinen i att ha ett jobb att gå till, men njuter verkligen av att få stanna hemma och ha god orsak till det. Sällan känns någon dag onödig eller meningslös, men jag ska inte bli alltför läbbigt bebisromantisk sååå punkt slut där då.

 

Vad skulle du själv säga att är de största förändringarna hos dig sedan du fick Blenda?

Det har blivit lättare för mig att sätta all annan verklighet utöver bebisen åt sidan. Om något besvärar mig så ältar jag det inte längre lika mycket. Jag försöker att skaka av mig det och till exempel bara *tänka* att den där personen är ju fan dum i huvudet just nu och känna mig okej med att jag besitter den vetskapen för mig själv utan att yppa den högt. Går sådär.

Men sen har vi saker som klyschigt nog berör barn och framtid. När jag tänker på miljön och allt möjligt som kan skita på sig rejält inom min dotters livstid så knyter det sig i magen. Det är så mycket som är fruktansvärt. Det visste jag innan också, men nu berör det mig på ett helt annat sätt eftersom det också berör min dotter.

Summan är kanske densamma men jag ägnar alltså mindre energi åt saker som upprör mig samtidigt som jag blivit känsligare och lättare upprörs utav andra saker! Sen är jag inte längre äckelrädd för bebisar, det är ett stort plus.

 

 

Bilderna från ditt hem är alltid så fina! Var hittar du inredningsinspiration?

Tack så mycket! Nu känner jag mig ganska ohederlig för oftast är det ju dessvärre så att strax utanför bildrutan så svämmar ett Mordor av oreda ut. Det vill jag inte smussla med, men GUD NEJ inte heller visa upp. Mycket inspiration hämtar jag från Pinterest och alla loppisbesök jag strövar iväg på. Tycker också att det är spännande att få se glimtar ur andra bloggares hem förstås! Det inspirerar mig ofta.

 

Har du några kulturtips på lager?

Häromdagen tittade jag på första avsnittet av The Break with Michelle Wolf på Netflix, det var kul! Oursäktande, humoristiskt, fräckt och rent av elakt, inklusive absurda sketcher i lagom liten mängd och en charmigt illa dold feministisk agenda.

 

 

Sist men inte minst - vad tror du om bloggens framtid?

Jag tror inte att bloggandet riskerar dö ut i alla fall, så som ibland brukar påstås. Människan har ett behov av att uttrycka sig och innan bloggandet gjorde entre på 90-talet skrev ju folk böcker och dagböcker. Allt rör sig i cykler och nu har vi en lång tid sett nischade inlägg och bloggar, så då faller det sig naturligt att det är den dagboksmässiga tankeflödesmodellen som ska göra revansch. Vi ser den allt mer ofta, tycker jag, men än så länge sällan utan disclaimer om att inlägget är av den typen. Nu verkar många nappa på bloggandet med förhoppningen om att bli influencers -- de flesta lär besvikna hoppa av. Om några år kommer det dammet ha lagt sig och folk återgår till att se bloggarna som en kanal för att anknyta till varandra istället för att få följare. Eller vad vet jag! Det kanske bara är min nostalgi som pratar.

 

Linneas blogg kan ni läsa här och hennes Instagram kan ni följa här.

 

 

Nanó Wallenius
04.07.2018 kl. 13:13

Hon skrev första utkastet till romanen när hon var 17

 

22-åriga Déa Solin romandebuterar med "En spellista för sömnlösa nätter" på Förlaget i höst. Boken är en lesbisk kärlekshistoria och det första utkastet skrev redan hon när hon var 17 år. Just nu bor hon i Skåne där hon studerar systemvetenskap, men på hennes blogg på Ratata kan läsarna följa med på hennes många upptäcktsfärder till nya länder.

 

Hur hamnade du på den orten och studieplatsen där du är just nu? Hur valde du vad du ville studera?

Det var 100% a stroke of luck. Jag tänkte flytta till Skottland för att plugga film & tv, men hann inte få mina gymnasiebetyg i tid för att kunna söka till universitet där. I stället hamnade jag på skånska landsbygden för att plugga kreativt skrivande och trivdes för bra för att flytta härifrån. Min kärlek för Malmö verkar liksom aldrig dö ut, för att inte tala om landsbygden med alla ändlösa slätter och enorma himlar som fortfarande tar andan ur mig dagligen. Nuförtiden pluggar jag systemvetenskap på Lunds universitet för att ha en plan b om jag inte vinner Nobelpriset i litteratur.

 

Din blogg ger glimtar av ditt liv som verkar bestå av en hel del resande. Har du alltid rest mycket och vad betyder resandet för dig?

Jag brukar säga att mina föräldrar prioriterade 2 saker när jag var barn: 1) mat och 2) resor. Jag älskar att upptäcka andra städer, men allra mest att träffa människor som jag inte hade träffat annars. Jag är den där som fastnar i samtal med främlingar överallt, vilket innebär att jag ofta hamnar i absurda situationer tillsammans med dem.

 

 

Vad är dina största inspirationskällor för skrivandet?

Mitt liv och människorna i det, hands down.

 

Hur började ditt skrivande?

Jag har alltid skrivit, men bestämde mig för att bli författare efter att ha läst och älskat Twilight när jag var tolv år gammal, eftersom jag drömde om att skriva en roman som någon annan älskade lika mycket.

 

Vilka är de mest intressanta böckerna du läst år 2018?

Jag har läst om Weetzie Bat och läser för tillfället resten av Dangerous Angels-serien av Francesca Lia Block. Jag älskar den lekfulla, poetiska och surrealistiska berättarstilen och hur det känns som att Francesca Lia Block älskat att skriva varenda sida.

 

 

Du ska ge ut din första roman på Förlaget i höst. Berätta om den processen, hur gick det till?

Det började med att jag fick ett hedersomnämnande för en diktsvit i Arvid Mörne-tävlingen 2016. En av mina redaktörer fastnade för den och frågade om jag hade mer poesi som hon kunde få läsa. Jag hade knappt skrivit nån poesi alls, men nämnde att jag hade en ungdomsroman om hon ville läsa den. Det ledde till att jag blev inbjuden till möte hos Förlaget som berättade att de var intresserade av den, men förvarnade mig om att den inte var i närheten av klar. Så i ett och ett halvt år har jag skrivit om romanen utifrån mina redaktörers feedback, tills de äntligen bekräftade att den var tillräckligt bra för att de ville ge ut den.

 

Vad handlar din bok om? Hur har skrivprocessen sett ut?

En spellista för sömnlösa nätter är en lesbisk kärlekshistoria om Bel och Audrey som kör runt i sin hemstad och lyssnar på musik tillsammans, men romanen handlar också om sorg, ensamhet, identitetssökande och trasiga föräldrarelationer.

Jag skrev första utkastet när jag var sjutton år gammal, men inga scener från det utkastet finns egentligen kvar i den slutgiltiga versionen, eftersom romanen varit i ständig förändring sen dess. Jag vet fortfarande inte hur jag ska klara av att släppa taget eftersom jag levt och andats och sörjt och älskat tillsammans med de här karaktärerna i fem år nu, men man måste väl det förr eller senare.

                                      

Vad är dina bästa skrivtips?

Skriv så mycket som möjligt. Lär dig att ta emot kritik och redigera dina texter utifrån den. Men framför allt: skriv om saker du älskar.

 

Deas blogg finner du här. Alla bilder i intervjun är lånade från Déas blogg.

 

Nanó Wallenius
28.06.2018 kl. 10:31

"Jag var en av de svenskar som jag just nu är så oerhört trött på"

 

 

Jennifer Sandström växte upp i svenska Lappland. Efter att ha studerat och bott i både Kanada och Nya Zeeland hamnade hon i Helsingfors var hon startade eget företag. Sin kärlek till Finland förkunnar hon i podcasten Faraway Finland och på sin blogg Forever Abroad, Always at Home. Läs mer om vad Ratata frågade Jennifer nedan!

 

Vi ser att du har fyllt i Ratatas sommarlista! Staden Göteborg återkommer ett par gånger i dina svar. Vad är dina bästa Göteborgstips under sommaren?

Gå upp till Skansen Kronan, besök Gunnebo slott och promenera runt där, eller åk ut till havet och ta en båt till någon av öarna. Sen så gillar jag Arkens spa och ett besök uppe i Gothia Towers (och äta deras räksmörgås) är trevligt.

 

Hur kom du fram till att du ville starta eget företag? Berätta om den resan.

Det har nog länge funnits som en underliggande tanke men jag vågade inte tänka så seriöst på den när jag var “ung och oerfaren”. Efter cirka 3-4 års erfarenhet på olika företag tyckte jag nog att jag var tillräckligt erfaren, haha. 

Jag har alltid lagt 100% av mig själv i alla jobb jag haft - jag vill och jag känner passion för det jag gör. På företag är det tyvärr lätt att bli bromsad - men som egen är det helt och hållet upp till dig själv. Och det kommer ingen lönecheck automatiskt varje månad oavsett hur du presterat, utan pengarna kommer om du jobbar - det driver mig också även om det innebär en viss stress.

Företaget startade jag upp vid sidan om mitt jobb då jag fick anledning att fakturera för bloggsamarbeten. I takt med att bloggen och mitt intresse för den växte så började jag fundera på om jag inte skulle kunna göra det på heltid? Jag tog det stegvis, gick ner i arbetstid - först till 80%, sen till 40% och sen efter totalt 10 månader, sa jag upp mig.

 

 

Du flyttade till Finland för kärleken. Visste du någonting om Finland tidigare? Vad är det bästa och sämsta med Finland enligt dig?

Jag var en av de svenskar som jag just nu är så oerhört trött på. Jag var nämligen otroligt nonchalant och totalt ointresserad av Finland - och det trots att min mormor är finsk. Kan inte påstå att jag egentligen visste desto mer och jag är så himla glad över att kärleken tog mig hit och att jag har fått upptäcka det här landet! Det är också därför jag gör nu projektet och podcasten Faraway Finland (klick!) med min finlandssvenska kompis Malin (klick!) - för att ge Finland den kärlek det förtjänar.

Jag har alltid gillat att Finland känns så mycket mer jordnära än Sverige, inte så ytligt och fint i kanten. Det passar mig bättre. Sen är det svårt att inte älska hur vackert Helsingfors (och många andra delar av i Finland) är med närheten till allt vatten.

 

Vad visste du om finlandssvenskar innan du flyttade?

Åh, jag inser att jag skulle velat fråga mig själv just det för fyra år sedan innan jag bekantade mig närmare i Finland. Jag visste nog att de existerade - men kanske inte i vilken utsträckning eller exakt hur det fungerar med olika områden som är mer/mindre svenskspråkiga.

 

 

Vilka likheter ser du mellan Finland och Sverige?

Vi är västerländska, trygga länder där vi gillar vårt personal space och dricker mycket kaffe. I ett makroperspektiv är vi ungefär exakt likadana, medan när man zoomar in så finns skillnader i det mesta vi gör. 

 

I din blogg skriver du att du är expert på att flytta och bo utomlands. Har du bott i några andra länder? Berätta!

Pluggade utomlands i Kanada och på Nya Zeeland och efter det har jag jobbat i Indien och Tyskland innan jag tillslut hittade till Finland. 

Livet var fantastiskt med alla dessa upplevelser och äventyr som det innebar - men det tär på en att flytta runt så mycket. Jag har emellanåt känt mig lite vilsen och rotlös. Och det har ibland varit tufft att behöva hitta nya vänner och umgängen i varje nytt land. Mitt hjärta tillhör dessutom så många platser idag, och längtan finns alltid där till någon av dem.

 

Och sist men inte minst - vad är dina sommarplaner?

Två veckor i Sverige i juni (Stockholm och Gällivare) och två veckor i Kroatien i juli med mina bästa vänner. Utöver det ser jag fram emot att få tillbringa sommaren i Finland - i Helsingfors och ute på landet. Skulle vilja besöka några nya platser här. Och kanske gör jag en visit i Göteborg på sensommaren! Det ska dessutom bli spännande att se hur första sommaren som egenföretagare på heltid blir. 

 

Läs Jennifers blogg här.

 

 

Nanó Wallenius
26.06.2018 kl. 14:00

"När man skriver från hjärtat kan man också dela med sig av lite känsligare ämnen"

 

 

Efter en livshotande cancerdiagnos bestämde sig 47-åriga Leena Sahlström från Vasa för att ta vara på det fina i livet. Hon bloggar sedan februari 2017 om trädgård, skärgårdsliv, mat och en massa annat som kommer emot i hennes liv. Och när man skriver från hjärtat kan man också dela med sig av lite känsligare ämnen, menar Leena.

 

Vad gör du helst om dagarna?

Nu då sommaren kommit med buller och bång har jag riktigt svårt att slita mig från både pyssel och häng i vår trädgård.

 

Var går balansen mellan privat och personligt på en blogg som behandlar ett känsligt ämne?

Jag skriver från hjärtat då jag känner för att dela med mig också av lite känsligare ämnen. Jag berättar så mycket som jag kunde tänkas göra till en vän. Då jag ärligt berättar om mina upplevda känslor blir det rätt personligt utan att det för den skull behöver bli för privat. Tycker jag. Upplever inte själv att den gränsdragningen är så svår, utan det kommer ganska naturligt då jag skriver. Det finns fortfarande saker jag undviker att skriva om. Jag utgår alltid från mig själv och tycker det är viktigt att aldrig lämna ut min familj, närstående eller vänner. Åtminstone frågar jag alltid om lov innan jag publicerar något där de kunde känna sig utpekade.

 

 

Vilken funktion fyller bloggskrivandet för dig?

Jag upptog bloggandet egentligen av lite olika orsaker. Efter flytten till Vasa för snart två år sedan tyckte jag att jag behövde ge staden en rimlig chans och att jag via bloggen kunde upptäcka stadens fördelar. Dessutom hade jag en liten mental svacka och resonerade så att det säkert finns något positivt varje dag att ta vara på och genom bloggandet övade jag mig att få syn på det. Dessutom fyller det en terapifunktion som inte kan underskattas. Idag är det en viktig del av mitt liv som ger mig en otroligt massa kraft tillbaka av mina läsare.

 

Läser dina vänner och bekanta din blogg? Vad tycker och tänker de?

Ja, många av mina vänner läser min blogg och uppskattar att få dela min vardag. Särskilt de som bor långt borta och jag inte längre träffar så ofta.

 

 

Vad gör dig allra gladast just nu?

Oj det är så mycket som gör mig glad. Förstås allt som gäller våra barn och då de är glada, nöjda och lyckas med sina målsättningar. All underbar hjälp och omtanke jag får av nära och kära. All kärlek och kraft jag får via bloggen från mina läsare. Den underbara våren, trädgården och kraften i naturen. En god middag tillsammans med hela familjen. Ett litet ögonblick som fångas i dagen. Listan kan göras hur lång som helst.

 

Utgående från din blogg verkar du ha ett stort intresse för trädgårdsskötsel. Berätta lite mer om det!

Jag är en entusiastisk amatör i trädgården som blir barnsligt förtjust över kraften i naturen som växter som överlevt vintern, blommor som slår ut och frön som gror. Jag älskar att fantisera, planera och utveckla trädgården till min egen och flyttar runt på växter och ser det lite av en sport att hitta de bästa ställena för växterna att trivas och behandlar dem som levande varelser som man måste vårda ömt. Det tar verkligen emot att rensa bort något. Samtidigt har jag bestämt att trädgården inte någonsin får bli ett stressmoment, därför finns det allt som oftast halvfärdiga projekt på gång. Trädgården kommer aldrig att bli färdig utan är som ett pågående konstverk. I mina ögon.

 

Och sist men inte minst - vem inspirerar dig?

Jag tror jag har en ganska stark inre motivation att göra saker jag gillar. Sånt jag inte gillar är jag väldigt duktig på att undvika. Jag kan inte peka ut någon enskild person som skulle inspirera mig, utan det kan vara nästan vem som helst jag träffar eller kommer i kontakt med. Förstås får jag också inspiration från tidningar, böcker och radio. En utflykt, en resa eller ett möte med likasinnade kan ge en massa inspiration att påbörja något nytt eller få fortsatt inspiration med något som kanske blivit liggande.

 

Läs Leenas blogg här.

 

 

 

Nanó Wallenius
20.06.2018 kl. 12:32

Intervjuer

 

Här dyker alla intervjuer från Ratatas framsida upp.
 

 

Profiler:

 

 Henrika Bonn

 Karin Lindroos

 Johanna Bruun & Ida Enegren

 Amanda Grönroos

 Nayab Noor Ikram

 Ila Nordman

 Linnea Portin

 Déa Solin

 Jennifer Sandström

 Leena Sahlström

 Fia Doepel

  Erik Palm

  Vanessa Forstén

  Michaela von Kügelgen

  Emma Kanckos

 Emilia Nyberg

  Madelen Holmström

 Sandra Beijer

 Flora Wiström

 Elin Skoglund

 Matilda Wahl

 Olivia Hageus

 Moa Ericson

 Janne & Joni Keko (NAJSlifestyle)

 Kadi Lindman

 Daniela Skoglund

 Malin Öhman

 Jonna Jinton

 Jarina Leskinen

 Siri Fagerudd

 Ellen Strömberg

 Julia Degerth

 Liisa Mendelin

 Elin Willows

 Caroline Eriksson

 TildaSofia

 Michaela Finne

 Celine Granlund

Veckans blogg-intervjuer:

 

 Nanó - nano.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Alexandra - hedenandis.ratata.fi

 Astrid - astrid.ratata.fi

 Niklas - niklasgerkman.ratata.fi

 Sofia - filosofias.ratata.fi

 Amy - amy.ratata.fi

 Elin - elins.ratata.fi

 Jenny - andas.ratata.fi

 Adrienne - pepperminttoad.ratata.fi

 Rebecca & Sofia - fangslandevishet.ratata.fi

 Fia & Jarkko - thebluekitchen.ratata.fi

 Amanda - amandaiunderlandet.ratata.fi

 Jasmine - mittgronasamhalle.ratata.fi

 Louise - laserlouise.ratata.fi

 Melinda & Malin - estradpoesi.ratata.fi

 Kajsa - stormen.ratata.fi

 Julia - groniabo.ratata.fi

 Mikael - mikaelr.ratata.fi

 Bloggkoll - bloggkoll.ratata.fi

 Malin - malin.ratata.fi

 Sandra - grimbiard.ratata.fi

 Sara - pulsfrekvens.ratata.fi

 Ida - kudibyspoteter.ratata.fi

 Satu - satumainen.ratata.fi

 Elias - bringthenoise.ratata.fi

 Sonneblom - sonneblom.ratata.fi

 Fanny - argusti.ratata.fi

 Hanna Sofia - systrami.ratata.fi 

 Frida - bergochdalvana.ratata.fi

 Emilia - emiliakan.ratata.fi

 Koltrast - koltrast.ratata.fi

 Hanna - hani.ratata.fi

 Miilo - miilo.ratata.fi

 Anne - annehietanen.ratata.fi

 Julia - book.ratata.fi

 Louise - ordagrant.ratata.fi

 Fia - slainmejifolie.ratata.fi

 Rolf - kaffepausen.ratata.fi

 Kaneli - spicegirl.ratata.fi

 Sanna - detsannalivet.ratata.fi

 Linn - linnbyrkjeland.ratata.fi

 Amanda - magnolia.ratata.fi

 Lina - finalina.ratata.fi

 Jenna - bestfaceforward.ratata.fi

 Matilda - risgryn.ratata.fi

 Johanna - curroergosum.ratata.fi

 Saara - birdy.ratata.fi

 Caroline - lescouleursdesnuages.ratata.fi

 Inga-Stina - ingastina.ratata.fi

 Jenna - jenna.ratata.fi

 Emily - emily.ratata.fi
 

 

Ny blogg - Elias

 

 

Hej eliasjforsman.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Den frågan är en gammal favorit! Väntar oftast på ett svar till den från mig själv klockan två på natten framför badrumsspegeln. Trots att existensiella kriser kan slå till vid de flesta tidpunkterna har jag nog något hum om vem jag är (frågan framför spegeln kanske mest handlar om vad jag riktigt håller på med). Jag älskar att gå omkring i svarta jeans, svarta kragskjortor, svarta turtlenecks och svarta rockar. Ibland måste jag variera, så att jag kan tvätta allt svart. Mjölk, musik, filmer och udda, hipstriga eller annors bara speciella människor tycker jag också om! Tycker om att sitta på mörka, mysbelysta pubbar och ta ännu mörkare bilder på mina vänner. Jag är ärlig om de saker jag talar om. För vad är det för idé att tala om saker man inte vill vara ärlig om? Allt kan på gott och ont vara ett potentiellt skämt för mig. Anser även mig själv vara feminist. Det är väl relativt upplysande?

 

Vad kommer du att blogga om?

Det beror lite på vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Jag har en viss förkärlek för nonsens och för inlägg som i princip bara finns till för att vara roliga, men så tycker jag också om att kommentera på något som kanske har väckt relativt mycket uppmärksamhet. Min stil kan jag inte ändra på fast jag ville det. Mina vänner har informerat mig om att jag skriver som jag talar. Det kanske inte är en akademisk vinst, men it is what is. Vill skriva mer konstruktiva inlägg om saker som försiggår i vårt samhälle. Problemet är ju det att det är lite lättare att skriva raljerande om någon annans synpunkter på hur saker borde vara. Hehe. Kommer också blogga mer om filmer.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Jag har lite försökt jobba på att bli mer personlig, dela med mig om mitt liv och vad jag håller på med. Jag är oftast inte den som faller i bitar och delar med mig om alla mina problem, utan lyssnar, ger något dåligt råd eller inflikar med ett opassligt skämt och får en irriterad blick före den berättande parten fortsätter. Men jag hade planerat skriva om veckan som gått. Den var lite annorlunda och dröp dessutom av sådan dekadens att huhhuh. Plus så fick jag också nyss om lite intriger, men dem kan jag ju inte avslöja ännu. Så förvänta er det, hör ni.

 

Nanó Wallenius
24.01.2017 kl. 11:41

Ny bloggare - Anomalina

 

 

Hej anomali.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Hejsan! Jag heter Lina Hassel, är soon-to-be 21 år och studerar till modersmålslärare i Åbo. Jag är den prototypiska ratata-bloggaren som pluggar litteraturvetenskap, har en pinsamt stor förkärlek till Instagram och åskådar världen genom mina feministiska glasögon (bildligt och bokstavligt talat).

Vad kommer du blogga om?

Jag tror mej ha ett övergripande tema i bloggen men ärligt talat så är de flesta inlägg väldigt spontana, de kan handla om allt från bajs till böcker och allt där emellan. Men utgångspunkten är oftast en arg, grubblande eller finurlig feminists betraktelser. Jag kan sällan hålla mej borta från debatter som puttrar i bloggosfären och jag har allt som oftast ett behov av att få spy ut mina tankar över tangentbordet. 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

I bakhuvudet ligger några idéer om kropp, hår och kalsonger. So stay tuned!

 

Nanó Wallenius
15.01.2017 kl. 23:51

Ny på Ratata - Världens bästa Karlsson

 

 

Hej karlsson.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag är en cynisk 25-årig Pargasbo som för tillfället bor i Helsingfors tillsammans med min flickvän och jobbar veckoslut på Radio X3M. Blev förra veckoslutet i sändning utmanad att starta en blogg, och här är jag nu. Har varit en rolig upplevelse hittills. Annars är jag samhällsintresserad, feminist och håller på med ståuppkomik samt skriver manus. 

 

Vad kommer du blogga om?

En svår fråga eftersom hela bloggvärlden är så obekant för mig. Men jag tror det blir en hel del samhälle, förhoppningsvis ibland med en rolig vinkling. Jag hoppas mina blogginlägg får läsaren att tänka. Det blir nog ingen dagboksliknande personlig blogg, har ett alltför tråkigt liv för det.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid. 

På min lista av saker jag vill skriva om har jag bland annat om att det är okej att vara en pessimist, varför det finns så få kvinnliga ståuppkomiker och om mitt djupa hat för Eurovisionen. "

 

Nanó Wallenius
27.11.2016 kl. 18:55

Ny på Ratata - Filosofias.ratata.fi

 

 

Hej filosofias.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Tjena! Jaa-a, jag är en semi-vuxen 27 årig studerande, halv-norsk med rötterna i Ekenäs och numera bosatt i Åbo. Är otroligt rastlös, socialt beroende och humoristiskt lagd - beskrivs även som glad, allt för snäll, känslig och världsvan. Intresserad av fotografering, gastronomi, musik, social media av alla de slag, resor och har nyligen upptäckt skrivandet! Nice!

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om mitt liv, mina funderingar och allt det innebär - ärligt, klumpigt och utan filter.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Har ingen aning om vad nästa inlägg kommer att handla om just nu, men har en massa funderingar på g. Allt från småstadsintriger till tränings ohälsa. Stay tuned! :D

 

 

 

 

Nanó Wallenius
08.11.2016 kl. 13:28

Ny på Ratata - Nicolina

 

Hej nicolinaa.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag heter Nicolina och är 19 år, fyller snart 20. Jag kommer från en liten by i Österbotten, men just nu bor jag i Vasa och studerar första året till socionom. Jag har en svaghet för fina kvällshimlar och havet, och tycker om att gå på kaffedejter med mina vänner. När jag inte är i skolan eller dricker kaffe hittar man mig i soffan med en bra bok i handen.

Vad kommer du att blogga om?

Jag har inte något speciellt tema på min blogg, utan jag kan blogga om lite vad som helst. Ofta skriver jag om mig och mitt liv, och då brukar det bli ganska ärliga texter. Däremellan kan det bli en hel del bilder också, för jag tycker om att fotografera. En blogg om min vardag helt enkelt.
 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Det var en svår fråga! Men kanske ett inlägg om min depression och ångest, eftersom jag vill att det ska bli vanligare och lättare för folk att prata om psykisk ohälsa. Och för att det för tillfället är en så stor del av mig, som jag inte vill gömma undan.

 

Nanó Wallenius
14.10.2016 kl. 23:12

Ny på Ratata - Mikaels ögonblick

 

 

Hej femhundra.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Mitt namn är Mikael. Jag kan ingenting helt och hållet men vet lite om allt. Alla konstformer intresserar mig och jag är en amatörutövare inom allt. Rätt så nyligen flyttade jag tillbaka till min hemort, Jakobstad, för att studera grafisk design. 

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag vet ingenting om bloggar och hoppas att detta inte urartar i katastrof, men tanken är att min blogg ska innehålla bilder, film och musik som jag skapar på min fritid för vem som helst att ta del av. Kanske en och annan dikt på dialekt.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Tanken är att vi skall skapa ett nytt kollektivkonstverk inom en snar framtid, denna gång med utförligare dokumentering av processen. Förmodligen med tillhörande vernissagevideo.

 

Nanó Wallenius
04.10.2016 kl. 12:22

Ny på Ratata - Sastronauten.ratata.fi

bild - Sastronauten.ratata.fi

 

Vem är du egentligen?

Jag heter Sandra, jag är 21 år gammal och jag studerar grafisk design. Just denna höst lever jag loppan i Stockholm, men i november flyttar jag tillbaka till Jeppis. Det finns några saker jag tycker extra mycket om att göra: sy, gå på loppis, måla med vattenfärger och spela pokémon go. Jag har en hund också, hon heter Liv och hon är en chihuahua, hundar är det bästa jag vet.

Vad kommer du att blogga om?

Mest kommer jag väl blogga om min vardag, om ytliga ting så som kläder och inredning. Kanske kommer jag visa upp nånting jag målat eller skapat på andra vis. När jag kommer tillbaka hem ska jag fortsätta sy igen, och då kommer jag blogga mycket om just sömnad.

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid.

Det kommer nog bli en hel del inlägg om Stockholmsäventyr jag varit med om. Kanske att jag snart lägger ut ett boktips eller kanske till och med en vlogg!

 

Nanó Wallenius
03.09.2016 kl. 16:13

Ny på Ratata - Milia.ratata.fi

 

Hej milia.ratata.fi! Vem är du egentligen?

Jag heter Milia och jag är konsthistoriker. För tillfället bor jag i Köpenhamn och arbetar med kulturexport, men jobbar också på min master i konstvetenskap. Jag är en rätt spontan individ som tycker om att resa och uppleva nya platser och saker, men också att grubbla över filosofiska, djupa existentialistiska och samhällspolitiska frågor, gå på loppis och äta sallad.

 

Vad kommer du att blogga om?

Jag kommer att blogga om konst och lite om min vardag som konsthistoriker. Mycket kommer att vara sådant som jag på ett eller annat sätt stöter på i mitt dagliga liv. Det blir allt från intressanta utställningar och fenomen till aktuella teman, böcker, tips, personliga erfarenheter och filosofiska funderingar.

 

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en snar framtid:

Om en dryg vecka åker jag till Berlin för att se den nionde Berlinbiennalen, så som man säger på engelska, stay tuned!

 

Nanó Wallenius
24.08.2016 kl. 17:32

Ny blogg - Hållbarhetsbloggen

 

 

Hej hallbart.ratata.fi! Vem är du egentligen?
Jag är en som tänker ganska mycket på många olika saker och gärna testar sådant som verkar vettigt. Har länge betraktat mig som en miljömedveten person men efter att jag började läsa om zero waste var det verkligen som att se på världen med nya ögon. Jag insåg att det finns en helt ny nivå av miljömedvetenhet att sträva efter och att det inte behöver vara svårt! När jag läst på ett tag tyckte jag att jag också hade något att säga om ämnet, därav bloggen. Jag försöker dokumentera mina egna vardagsreformer och hoppas på att samtidigt kunna inspirera andra.

Vad kommer du att blogga om?
Hållbara grejer! Sådant som var och en kan göra, som inte behöver vara svårt eller komplicerat och som är skonsamt för både människor och miljö. Jag kommer att blogga om hur jag strävar efter mindre plast och mera zero waste och dela med mig av min bästa tips för hur det ska lyckas. Dessutom har jag på känn att det också blir ganska mycket blogginnehåll som handlar om veganmat. Jag lagar gärna mat och gillar att nörda ner mig i kokböcker och fina matbloggar.

Ett typiskt inlägg vi kan förvänta oss på bloggen inom en vecka:
Förmodligen ett inlägg om hur en på något enkelt sätt kan minska på sitt skräp i vardagen genom pyttesmå förändringar och utan stor ansträngning. Och så alldeles säkert ett inlägg om lättlagad och god veganmat!

 

Nanó Wallenius
01.06.2016 kl. 12:58

Hej där, nya bloggare!

 

 

Hej fangslandevishet.ratata.fi! Vem är ni egentligen?
Vi skulle kunna beskrivas som två spralliga personer med humor som lutar mot det lite sarkastiska hållet. Båda två studerar statskunskap i Vasa och älskar spontana utgångar och att resa. 
 

Vad kommer ni att blogga om?
Vi kommer att blogga om guldkornen i vår vardag, funderingar kring olika samhällsfrågor och i ett senare skede kommer bloggen också att handla en hel del om våra utbyten utomlands. Eftersom vi är två personer som delar på ett bloggutrymme så kommer ämnena på inläggen att hoppa från högt till lågt, från regeringens nedskärningar i den offentliga sektorn till sorgen över en spräckt telefonskärm.
 

Ett typiskt inlägg som vi kan förvänta oss på bloggen inom en vecka:
Hmm.. Det var en svår fråga! Men ni kan antagligen förvänta er en sammanfattning av veckan som gått tillsammans med en hel del bilder som kompletterar. Förhoppningsvis kommer även en spaning eller ett tips med gällande feminism/politik. Sist och slutligen kommer troligen någon av oss att beklaga sig över högen av skolarbete som samlats haha. 
 
Nanó Wallenius
15.05.2016 kl. 17:06